Mari Nälsén

Angelica Lauth och hennes dansk-svenska gårdshund Bus.

I ett stort utrymme i stallet har höbalar staplats upp och det har formats tunnlar i höet. Härinne någonstans finns tre behållare gömda, den ena med två döda möss i, en tom och ytterligare en med ett rede samt musspillning i. Det som ska hittas är burken med möss och den som ska göra jobbet är sjuårige dansk-svenska gårdshunden Bus.

Tre minuter har han på sig men det tar nog inte mer än en halv innan han lokaliserat burken. Han blir överlycklig och leker med den fram tills matte tar den ifrån honom. Då vill han genast igång och söka igen.

Uppmärksam på matte. Att söka möss är bland det roligaste hanhunden Bus vet. Att det sen är bra träning för det han har som uppgift som gårdshund är bara en bonus. Han håller gården gnagarfri.

Många dofter i ladan men det är en speciell doft som Bus söker efter, möss.

ATL besökte Angelica Lauth för ett år sedan för ett reportage om hennes shetlandsponnystuteri och fick då höra om barn-hunting och nu är vi åter på plats för att se hur det går till. Sporten är relativt stor i USA där hundar söker på levande möss, på andra håll i världen finns den knappt förutom i Norge där Angelica kom i kontakt med den för ett par år sedan.

– Det såg så spännande ut att jag bestämde att det var något jag ville testa så jag åkte dit, berättar hon.

Att hundar används som mus- och råttjägare är inget konstigt, det har de gjort i hundratals år. Hos Angelica Lauth på Lundstorp Stuteri sköter sex dansk-svenska gårdshundar om saneringen efter gnagare, de är lika effektiva som katter med skillnaden att de inte äter mössen.

– De knäcker ryggraden på dem men lämnar dem sedan, berättar Angelica Lauth.

Ett av momenten som ska ingå under ett tre minuter långt sök är att at sig igenom en tunnel.

Det har ju varit och är ett riktigt musår i år. Har hundarna klarat att hålla efter mössen?

– Absolut, det gör de. Det är klart att det aldrig blir helt rent på dem, det kommer nya men det är sällan jag ser annat än döda möss. Hundarna tar även råttor även om det inte finns så många av dem.

Flocken som består av sex hanhundar i olika åldrar samarbetar med varandra på ett effektivt sätt där några söker och stöter ut mössen till kompisarnas öppna käftar.

– Det är ganska häftigt att se, det händer även när det kommer in nya hundar av samma ras hit. De börjar jaga tillsammans i flock allihop.

Efter att Angelica Lauth varit på kurs i barn-hunting i Norge for hon hem och byggde en bana, började ta hem vänner för att testa och intresset växte. Snart var det ett ganska stort gäng som tränade regelbundet. Angelica Lauth har försökt att göra sporten officiell i Sverige genom att starta en förening. För det behöver hon tillåtelse från moderklubben i USA och det har hon inte fått.

– De tyckte att vi var för få, att underlaget var för liten för att starta en klubb, berättar hon.

Trots det något nedslående svaret anordnar hon öppna träningar hemma på gården och intresset är stort.

Behållaren är hittad, och inte tog det tre minuter inte.

Den dansk-svenska gårdshunden avlades fram till att bland annat råttjägare och används som så fortfarande idag på vissa gårdar. Dock är det främst som sällskaps- och sporthund den används numera.

– Jag har förfrågningar från hela Sverige men just nu är det ju lite stiltje på grund av covid-19. Därför har vi träningar med max två ekipage åt gången, berättar hon.

Bus sänds ut på sök igen och hittar mössen på nolltid. Hade han varit på andra sidan Atlanten hade det varit levande möss i burken han gräver fram ur höet. Men nu är de döda.

– Det skulle aldrig fungera med levande djur på grund av djurskyddsreglerna i Sverige, säger Angelica Lauth. Och ärligt skulle jag inte vilja ha det heller med tanke på vad det skulle medföra för mössen i form av stress och dödsångest. Redan döda går bra och det är vad de använder i Norge.

När Bus har fått nog träning för i dag släpper Angelica Lauth ut resten av hundflocken. Allihop försvinner in i maskinhallen samtidigt som Angelica Lauth sopar upp en död mus på spaden. Den är dräpt av en gårdshund. Jakten fortsätter.

Förutom för barn-hunting och som musjägare används Bus och de övriga i flocken som vakthundar och kan även bistå när hästar ska flyttas genom att hjälpa till att fösa hästflocken.

<h3>Dansk-svensk gårdshund</h3>Erkändes som svensk ras 1987 och är i dag em del av kulturarvet. Användes ursprungligen som vakthund, råttfångare och sällskap.Pigg, frisk och mångsidig. I dag används den främst till sällskap och olika hundsporter men vissa har dne som råttjägare fortfarande. Kräver aktivering.32-37 centimeter i mankhöjd.Källa: SKK<h3>Barn-hunting - så går det till</h3>Tre behållare göms i ett utrymme med höbalar och andra uppbyggda hinder. Minst en tunnel ska finnas och höbalar staplade på höjden för att skapa höjdskillnader. Behållarna är täckta men med hål i. En innehåller två döda möss (inköpta på zoobutik eller tagna i fälla under diskbänken), en innehåller ett rede med spillning och den tredje är tom. Hunden startas i en startruta och när hunden lämnar den har den tre minuter att hitta bytet. När så skett ska hunden markera och det kan den göra på vilket vis den vill, skälla, krafsa eller frysmarkera. För att rundan ska vara godkänd ska, förutom hittad behållare, hunden stått med alla fyra tassarna på en halmbal och gått igenom minst en tunnel. Källa: Angelica Lauth

Hos Angelica Lauth har de dansk-svenska gårdshundarna alltid hållit efter smågnagare på gården. Men nu har jakten även blivit sport under namnet barn-hunting.

Gårdshunden Bus tränar inför sporten ”barn-hunting”.

Hunden som hittar möss på nolltid

Företagande

Den dansk-svenska gårdshunden Bus avlades fram till att jaga råttor och möss och är till stor nytta på gården.