Niklas Larsson

Till sist vann fyrhjulsdriften kampen över den bakhjulsdrivna traktorn. Teknisk utveckling och behov av mer dragkraft var argument som tog hem segern.

Det tillverkades 1 647 stycken av den fyrhjulsdrivna modellen Volvo BM T 814 medan den tvåhjulsdrivna T 810 under samma period (1969-1979) tillverkades i 3 550 exemplar. Av de i övrigt identiskt lika modellerna i serien tillverkades det 68 procent av den tvåhjulsdrivna versionen medan bara 32 procent hade drivning på framaxeln. Tvåhjulsdriften sålde bäst.

Under 1960-talet skrevs det artiklar i lantbrukstidningarna som talade emot fyrhjulsdriften. Rådgivarna kom fram till att drivning på framaxeln visst kunde ge ett tillskott av dragkraft men att det ofta inte var värt merkostnaden. Man föreslog i stället olika typer av slirskydd och även järnhjul för att öka dragförmågan. Tyngdöverföring från redskapet eller vikter rekommenderades.

2WD var länge den mest sålda. Volvo BM T 810 sålde betydligt bättre än sitt fyrhjulsdrivna syskon som i övrigt var lika.

Det var först i storleksklassen över 120 hästkrafter som rådgivarna tyckte att en traktor bör vara utrustad med fyrhjulsdrift från början. Den bästa typen var den dragare som hade fyra lika stora hjul. County, Dutra och Parca 714 var exempel på sådana traktorer. Även tandemtraktorn var ett alternativ för att få en stark dragare. Dragförmågan testades också praktiskt. Allra bäst drog tandemtraktorn. Resonemanget om fyrhjulsdriften kan inte ha skapat köplust av traktorer med drivna styraxlar hos den breda bondekåren.

Fyrhjulsdrivna T 814 kostade cirka 18 procent mer än tvåhjulsdrivna T 810.

I slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet blev förhållandet mellan tvåhjulsdriften och fyrhjulsdriften det omvända. Volvo BM 2654 gjordes i 1 255 exemplar medan tvåhjulsdrivna 2650 gjordes i 523 exemplar. Hela 71 procent av de tillverkade traktorerna i 2650/2654-serien (1979-1983) var fyrhjulsdrivna. Nu välkomnade rådgivarna fyrhjulsdriften.

I tidningen Lantmannen 1979 skrev man att ”den som har körning med tunga bogserade redskap, har besvärliga förhållanden med kuperade och blöta fält, kanske skogskörning dessutom, den gör nog klokt i att köpa en traktor med drivning på alla fyra hjulen, det blir en billig försäkring i det långa loppet”. Hade traktorn en motoreffekt över 100 hästkrafter var fyrhjulsdriften definitivt något att räkna med. Men utvecklingen gick mot att även de mindre traktorerna hade fyrhjulsdrift. Den trenden var särskilt tydlig i Tyskland, Frankrike och omkringliggande länder. I Finland fanns Valmet med fyrhjulsdrift på flera modeller.

Under sent 1970-tal och tidigt 80-tal såldes det fler fyrhjulsdrivna traktorer. Förhållandet mellan 4WD och 2WD hade ändrats. Prisskillnaden var cirka 15 procent.

En undersökning gjord i England under 1970-talet visade att fyrhjulsdrivna traktorer (84 hk) med lika stora hjul hade en maximal dragkrokseffekt som var 14 procent högre än den tvåhjulsdrivna. Med drift på framaxeln på en traktor med mindre framhjul (11,2-24) var motsvarande siffra sju procent högre. Det bästa var att bygga en fyrhjulsdriven traktor så att den kunde belastas mycket för att ge högre dragkraft och lägre slirning.

Tvåhjulsdrift på en stor dragare hade blivit omodernt på 1980-talet. Volvo BM 2650 tillverkades bara i 523 exemplar.

Typen av fyrhjulsdrift var viktig. De mer utvecklade hade en större frigångshöjd och mindre vändradie. Hållbarheten hade förbättrats och kunde klara belastningen från en frontlastare. Att ha differentialspärr även på framaxeln kunde vara viktigt när man körde i sidlutning. Den hydrostatiska typen av framhjulsdrift hade fördelar som bättre frigånghöjd och en snävare vändradie. Nackdelarna var att det inte gick att ta ut lika mycket effekt och att kostnaderna blev större. John Deere hade provat den hydrostatiska driften men arbetade med mekanisk drift på vissa modeller.

Med rätt typ av körning och med rätt typ av fyrhjuldrift blev investeringen värd pengarna.

Under 1960-talet gjordes undersökningar som visade att den typ av fyrhjulsdrift som drog allra bäst var tandemtraktorn.

Fyra lika stora hjul var det som gav den bästa dragförmågan förutom tandemtraktorn.

John Deere var en tillverkare som provade hydrostatisk framhjulsdrift. Det hade sina fördelar men till sist vann ändå den mekaniska drivningen av framaxeln.

Museum. Tvåhjulsdriften fungerar fortfarande bra till vissa arbetsuppgifter men fyrhjulsdriften har tagit över som standard.

<h3>4WD i dess barndom</h3>Redan 1912 tillverkade ett företag i Boston en fyrhjulsdriven traktor, Nelson 4-Wheel Drive. Utvecklingen av fyrhjulsdriften skedde huvudsakligen i Europa medan man i Nordamerika började intressera sig på riktigt för fyrhjulsdriften först i slutet av 1970-talet.Källa: Lantmannen, nr 1, 1979.<h3>2WD i jämförelse med 4WD</h3>T 814 – 4WD resp T 810 – 2WDAntal tillverkade: 1 647 resp 3 550Andel av 810/814-serien: 32 procent resp 68 procentCirkapris: 83 000 kr (1972) resp 70 300 kr (1972)Prisskillnad: cirka 18 procent dyrare med 4WDTillverkningsperiod: 1969-1979 resp 1969-19792650 – 2WD resp 2654 – 4WDAntal tillverkade: 523 resp 1 255Andel av 2650/2654-serien: 29 procent resp 71 procentCirkapris: 155 200 kr (1979) resp 178 100 kr (1979)Prisskillnad: cirka 15 procent dyrare med 4WDTillverkningsperiod: 1979-1983 resp 1979-1983Källa: ”Från Munktells till Valmet” och Traktorkalendern.

Fyrhjulsdriften segrade till sist. Efter att ha mött stort motstånd blev den välkomnad i slutet av 1970-talet. I alla fall för den som hade besvärlig körning och en tillräckligt stor traktor. Driften skulle vara mekanisk.

Efter att ha mött stort motstånd blev den till slut välkomnad i slutet av 1970-talet.