Ulf Aronsson

Katarina Rydh på länsstyrelsen i Uppsala vill inte yttra sig om enskilda fall, men säger generellt om naturvårdsavtal:

– Avtalen kan skrivas för 1 upp till 50 år, och bägge parter måste vara överens.

På er hemsida står att markägaren själv kan bestämma hur lång avtalstiden ska vara?

– Hemsidan är lite missvisande, vi ska se över formuleringarna. Staten ser till naturvärdena och markägaren kan ha sina önskemål, men parterna måste vara överens, annars blir det inget avtal.

Enligt Katarina Rydh använder Skogsstyrelsen ofta naturvårdsavtal för att ersätta markägare med stora nyckelbiotoper medan det för länsstyrelsen ofta fungerar som en skarv inför ett mer långsiktigt skydd, till exempel ett reservat.

Varför skiljer sig ersättningsnivåerna mellan de två myndigheterna?

– Riktlinjerna för beräkning har uppdaterats 2013. Skogsstyrelsen gör värderingen själva medan vi anlitar fristående värderare, och även om grunden är densamma så kan bedömningarna ibland skilja sig något åt.

– Att upprätta naturvårdsavtal är mycket arbetskrävande och kostsamt. Vi har en tajt budget där vi alltid tvingas göra prioriteringar. Därför siktar vi på ett långsiktigt skydd när avtalet ingås och det måste finnas en ambition till långsiktighet även från den andra parten.

– I år har vi fått ett nytt uppdrag att prioritera nyckelbiotopsrika fastigheter. Jag tycker det är en vettig satsning eftersom markägare kan påverkas så mycket.

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/nytt-naturvardsavtal-halverar-ersattningen-2/">Nytt naturvårdsavtal halverar ersättningen</a>

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/skog/halften-inte-nog/">Ordstrid om avverkningar</a>

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/marknadskronika/starka-asikter-om-skogen/">Starka åsikter om skogen</a>

– Naturvårdsavtal bygger på frivillighet för bägge parter. Det måste finnas en ambition till långsiktighet. Det säger Katarina Rydh på länsstyrelsen.

Därför skiljer sig ersättningsnivåerna mellan skogsstyrelsen och länsstyrelsen.