Ebba Schwan

Ebba Schwan, djurhälsoveterinär på Gård- och Djurhälsan och ATL:s krönikör.

Prevention is better than cure – att förebygga är bättre än att bota – hette det när EU-kommissionen presenterade sin nya djurhälsostrategi för över tio år sedan. En policy som i förlängningen ledde fram till den ombearbetning av ny djurhälsolag som nu är i sin slutfas. Under denna period har mycket hänt när det gäller medvetenheten om vikten av djurhälsa för att minska antibiotikaanvändningen och Sverige har gått från att anses vara ett märkligt undantag, till att uppmärksammas med olika besök och delegationer där man försökt dra lärdom av vårt sätt att jobba med djurhälsa och sjukdomsfrihet.

Jag har uppenbarligen varit naiv när jag trodde ovanstående skulle leda fram till att regelverket i den nya djurhälsolagen skulle ta hänsyn till enskilda länders arbete för sjukdomsfrihet och erkänna rätten för dem att upprätthålla sådan status i samband med handel med djur. När vi i skrivande stund är några veckor ifrån den sista omröstningen står det klart att politik och handelsintressen har fått segra över vetenskap och fakta och därtill uttalade goda intentioner.

Vi har argumenterat. Hårt. Näring, myndigheter och departement tillsammans. Och visst har vi vunnit framgång, flera sjukdomar kommer att regleras bättre än tidigare och på EU-nivå kan man säkert säga att regelverket kommer generera en förbättring av djurhälsan. Men vi kom inte hela vägen. Två sjukdomar av stor vikt för Sverige, PRRS och paratuberkulos, mötte för stort motstånd av medlemsländer som värderar frihandel högre än djurhälsa och kommer att lämnas till öppet mål för vidarespridning i samband handel över gränserna utan att fria länder ges tillstånd till provtagning vid införsel. Ridå.

Hur gör vi nu? När EU säger nej? Vi kan inte bara ge upp när vi under ett sekel har arbetat med djurhälsa och utrotat sjukdomar, en efter en.

Man skulle önska att regeringen helt enkelt motsatte sig EU:s regelverk och fortsatte hävda rätten att försvara vår frihet genom provtagning vid import. Jag anser att vi har rätten och den vetenskapliga bevisningen på vår sida. Det skulle vara värt att pröva i en rättsprocess i EU-domstolen.

I annat fall hamnar ansvaret för smittfrihet på oss i näringen. Djurägare, slakterier, mejerier och branschorganisationer. Vi kan ställa vilka krav vi vill vid handel. Ska vi inte få in PRRS så gäller det att provta om man vill köpa grisar utomlands. Det låter enkelt men kruxet är att vi måste vara överens och så starka i näringens nätverk att vi når alla. Att ingen kan välja att stå utför ett sådan överenskommelse.

Nationella kontrollprogram är en annan lösning som vi kan arbeta kring tillsammans med myndigheterna. Det blir en omfattande apparat som innebär regelverk, arbetsinsatser och kostnader för alla och inte bara för den som egentligen borde stå för det – den enskilde importören av lantbruksdjur.

Oavsett blir tiden som vi har framför oss, till dess att EU:s nya djurhälsolag ska träda i kraft 2021, avgörande för hur vi kan upprätthålla svensk sjukdomsfrihet i framtiden.

Ebba Schwan, djurhälsoveterinär på Gård & Djurhälsan

Politik och handelsintressen har fått segra över vetenskap och fakta och därtill uttalade goda intentioner. Det menar ATL:s krönikör Ebba Schwan.

ATL:s krönikör Ebba Schwan önskar att regeringen går emot EU om paratuberkulos och PRRS.