facebooktwittermail d
Vi har byggt om och förbättrat Mina sidor! Det innebär att du måste logga in igen för att komma åt ditt konto. Hör gärna av dig till Kundservice om du upplever problem.

Frihandel bra - men inte för jordbruket

Världshandelsorganisationen WTO syns inte ofta i spalterna. Bara när något handelsblock råkat i luven på ett annat i någon tull- eller kvotfråga.

Doharundan, förhandlingarna om liberalisering i världshandeln, har det som bekant varit knäpptyst om i åratal.

I morgon väntas dock brasilianaren Robert Carvalho de Azevêdo utses till ny chef för WTO.

Hans uppgift, liksom företrädaren Pascal Lamys, är att få liv i Doha.

Det är inte mycket som tyder på att han ska lyckas bättre än Lamy. Tvärtom tenderar länder att bli mer protektionistiska i tider av lågkonjunktur.

De handelsavtal som trots allt sluts är bilaterala och kan förvisso ge fördelar för de ingående parterna, men inte de stora vinster ett globalt och enhetligt avtal kan ge.

Den nye chefens eldprov kommer i december, då är tanken att de 159 medlemsländerna vid ett möte på Bali ska komma överens om ett begränsat avtal som för jordbrukets del ska handla om exportbidrag och livsmedelslager.

Möjligen kan detta ge lite skjuts åt Doharundan.

Frihandel är en viktig förklaring till Sveriges välstånd, men det är inte självklart att oreglerad frihandel på livsmedelsområdet skulle vara det bästa.

Miljö, försörjningssäkerhet och rättvisa talar emot.

Varje land har rätt till sin egen matförsörjning, och bör därför ha rätt att stötta de egna bönderna så att de inte slås ut.

Länder med goda förutsättningar för jordbruk men höga kostnader, som Sverige, ska inte avveckla sitt jordbruk för därigenom ökar produktionskraven, och miljöpåfrestningarna, på andra länder.

Tänk till exempel på hur mycket regnskog som skulle huggas ned om allt mer nötköttsproduktion ska ske i Brasilien.

Att länder som Sverige avstår från jordbruksproduktion bidrar också till högre priser på världsmarknaden för de länder, fattiga som rika, som måste handla där.

Ett världsomspännande handelsavtal vore trots allt bra även om jordbruket får vara smörjmedlet.

Jordbruket i Sverige och EU kan få nackdelar, men förmodligen inte så stora som om det bilaterala handelsavtalet med de latinamerikanska länderna i Mercosurgruppen kommer till stånd.

De förhandlingarna vilar också. Tack och lov, är man frestad att tillägga.