Sara Johansson

Fredrick Federley hade redan bestämt sig för att inte söka en ny mandatperiod som riksdagsledamot när han ställde upp i Centerpartiets nomineringsprocess inför EU-valet 2014. Han kom tvåa, men sattes på tredje plats på EU-valsedeln. Att bli förbigången till fördel för både den sittande parlamentarikern, Kent Johansson, och den partipolitiskt oprövade Kristina Yngwe, väckte kamplusten.

– Jag blev lite sur och började kampanja och så upptäckte jag att det blev roligt med politik igen.

Kampanjandet gick bra, där han bland annat drev bättre efterlevnad av EUs grisdirektiv och poserade ivrigt med svenska grisar med knorren kvar. Han personkryssades in till Centerpartiets enda EU-mandat.

”Det är en fantastisk arbetsmiljö. Den driver en till vansinne men samtidigt kan man göra oerhört mycket”, säger Fredrick Federley om arbetet i Europaparlamentet.

– Det var ju förpliktigande. Om en del av partiet upplever att man snodde mandatet från någon annan som redan var här gäller det ju att leverera på vad den personen hade gjort. Om man dessutom har en uppstickare som Kristina som drivit en framgångsrik kampanj från ingenting, då måste man ju leverera även på det. Det satte ribban högt; miljö, klimat, industri, utsläpp, landsbygd, öppna landskap, jordbruk, djurvälfärd, allt det här behövde jag leverera på.

Och levererat tycker han att han gjort, även om det kanske inte gjort så stort avtryck just på Europas grisar. Det är en fråga som främst ligger hos medlemsländerna, som ska se till att lagstiftningen följs på hemmaplan, och hos EU-kommissionen som ska se till att medlemsländerna efterlever att lagstiftningen följs.

Så länge EU-kommissionen inte lägger några nya lagförslag som ska hanteras av EU-parlamentet har den folkvalda församlingen få tvingande verktyg. Då blir det mest fråga om opinionsbildande med till intet förpliktigande resolutioner och öppna brev, viljeyttringar som Fredrick Federley har bidragit till.

Fredrick Federley anser att EU borde gett mer stöd efter torkan, bland annat genom den krisreserv som tas ifrån direktstöden. Själv kunde han inte slakta lammen efter sina åtta tackor som planerat. ”Vi fick bygga om för att få plats. Det kostade oss sex, sjutusen och två dagars arbete. Det är ju ingen kostnad för mig, men om man har 100 tackor, och 300 lamm, då drar ju kostnaderna iväg.”

En fråga där Centerpartisten har engagerat sig i lagstiftande verksamhet, och där han tycker sig ha levererat, är det paket med veterinärmedicinska lagar som är tänkt att bland annat minska användningen av antibiotika i europeisk djurproduktion. Hans insats i det arbetet har fått beröm från vad som kan anses vara högsta instans, tidigare L-parlamentarikern Marit Paulsen som innan hon lämnade parlamentet av hälsoskäl såg djurhälsa och livsmedelssäkerhet som sitt EU-politiska existensberättigande.

– Vi har tagit ett stort kliv i rätt riktning, att få upp resten av EU till svensk nivå. Men vi fick inte igenom att veterinärer inte ska få sälja antibiotika, den kampen är det bara att vässa knivarna för nästa mandatperiod, säger Fredrick Federley om slutresultatet.

Lagförslag i EU hanteras ofta i kluster, där olika förslag utgör delar av en övergripande ambition. Det veterinärmedicinska paketet var ett sådant kluster under den gångna mandatperioden, lagförslag kring hållbar energi var ett annat. Svenska parlamentariker från olika partier förenades i att försöka hålla krav som riskerade att begränsa svensk produktion av biodrivmedel från grödor och skogsråvara så långa som möjligt. Fredrick Federley representerade den liberala partigruppen i trepartsförhandlingarna med medlemsländerna i Rådet och EU-kommissionen.

– Det finns säkert luft i Capen, och det finns säkert prioriteringar vi kan göra, men det är att börja i fel ända att säga att det är bönderna som ska betala, säger Fredrick Federley.

I det kommande EU-valet toppar Fredrick Federley Centerpartiets valsedel. De få opinionssiffror som finns i skrivande stund i början av mars ger partiet ett mandat. Efter valet hoppas Fredrick Federley på att bli ordinarie i Jordbruksutskottet, efter fem år som ersättare, en position som i sig inte hindrar en ledamot från att engagera sig och få förtroendeuppdrag. Vem som får sitta var är en förhandlingsfråga mellan och inom partigrupperna. Han kan tänka sig att ge upp sina andra utskottsstolar om han skulle få en partikollega som vill ta över dem.

– Jag har sagt att jag är flexibel utom vad det gäller Jordbruksutskottet.

Efter valet 2014 hade Sverige rekordstor representation i Jordbruksutskottet, en ordinarie, Marit Paulsen och tre suppleanter, Fredrick Federley, Peter Eriksson (MP) och Peter Lundgren (SD). Den sistnämnde gjorde klart från början att han inte tänkte driva jordbrukspolitik, men de svenska möjligheterna till inflytande var ändå större än någonsin. Två och ett halvt år senare fanns två kvar, Centerpartisten och Sverigedemokraten. Marit Paulsen och Peter Eriksson, som kallades hem för att bli minister, hade båda ersatts av personer som inte var intresserade av jordbrukspolitik. Svenska politiker har gärna åsikter om EUs jordbruksstöd, men de är inte många som är villiga att aktivt jobba med frågorna i EU-parlamentet.

Grisarna hjälpte Fredrick Federley att komma in i EU-parlamentet och en mjukisvariant finns också på kontoret.

EU-parlamentarikerna jobbar i sina partigrupper, inte efter vilket land de kommer ifrån. Men det hindrar inte att ledamöter från olika partier kan ha gemensamma intressen just för att de kommer från samma land. Det visade sig bland annat i arbetet med energipaketet. Ett Jordbruksutskott helt utan svenskar vore inte bra, anser Fredrick Federley.

Utskottet kommer att ha en viktig roll i utformandet av EUs nästa jordbrukspolitik. Sedan det stod klart att det sittande parlamentet inte kommer att hinna rösta om EU-parlamentets ingångsbud i förhandlingarna blir sammansättningen av nästa parlament ännu viktigare. Fredrick Federley hade helst gjort en omstart på hela den gemensamma jordbrukspolitiken, Cap, för att först besvara frågan vad den ska vara till för. De gamla målen är inte alltid relevanta och han anser att de försök som gjorts för att modernisera systemet, bland annat för att göra det miljövänligare, inte fungerar. Att vissa mål, som det att politiken ska bidra till att EUs konsumenter hålls med prisvärd mat, uppfyllts är inte alltid positivt, menar Fredrick Federley.

– Vi har fått ner priset på mat så mycket att vi inte längre har respekt för maten.

Knappar från partigruppskampanjer och en souvenir från det pågående rumänska rådsordförandeskapet pryder Brysselkontoret.

Som snart sagt alla svenska politiker som uttalar sig i frågan vill Fredrick Federley minska direktstöden och lägga mer på att betala för miljö- och klimatnytta. Livsmedelsbranschen ska uppmuntras att betala mer för jordbruksprodukter. Hur politiken ska påverka företagens prissättning är oklart.

Centerpartiet förordar gärna principen att förorenaren ska betala, men Fredrick Federley tycker att det gemensamma ändå ska stå för en del av kostnaderna som uppstår när jordbrukets miljöpåverkan ska bli positivare.

– Det finns ingen annan yrkeskategori i världen, vad jag kommer på, där vi helt plötsligt tillför en massa nya uppgifter och sedan inte tillför pengar för att göra det.

Fredrick Federleys stabschef Martin Andersson jobbar under en uppsättning styckningsscheman.

Nu finns det förstås ingen annan yrkeskategori som har ett budgetutrymme på runt 38 procent av EUs budget heller. Den andelen föreslås minska, dels en effekt av att nettobetalaren Storbritannien lämnar EU, dels en effekt av att andra politikområden prioriterats upp, som säkerhet och migration.

– Det finns säkert luft i Capen, och det finns säkert prioriteringar vi kan göra, men det är att börja i fel ända att säga att det är bönderna som ska betala.

Fredrick Federley tror på EU-kommissionens förslag att medlemsländerna ska ha huvudansvaret för att utforma jordbruksstöden och deras villkor. Så länge det inte leder till att varje medlemsland själv får bestämma hur mycket de ska ge i stöd.

– Då får vi ett race om att stoppa in så mycket pengar som möjligt i de nationella jordbruken och i Sverige finns inte det folkliga stödet för det. Vi skulle knappt ha några svenska produkter på hyllorna.

Detta är en artikel ur nr 5/2019 av tidningen Lantmannen, som kommer ut fredag 26 april. För att få veta mer om tidningen, eller teckna en prenumeration, <a href="https://lrfmediashop.se/kampanj/lantmannen-2/?lp-variation-id=1&_ga=2.68083665.1732412137.1555313971-1186547781.1553119621">klicka här</a>.

<h3>Fredrick Federley</h3>Ålder: 40.Familj: Make, en dotter.Yrke: "Jag har gjort det här så länge att min identitet är det politiska."EU-parlamentsuppdrag: Ordinarie ledamot i utskottet för industrifrågor, forskning och energi. Suppleant i utskottet jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Lantbrukserfarenhet: Har åtta tackor, fyra bikupor och två getter hemma i Dalarna.<h3>Fem snabba</h3>Vad har överraskat dig mest med arbetet i EU-parlamentet? – Hur mycket det går att få gjort som enskild ledamot. Vad är det vanligaste missförståndet om EU-parlamentet?– Att vi mest äter flotta måltider och dricker vin. Jag trodde på det själv så jag skaffade en representationsvåning där jag skulle ha bjudningar. Men jag hade ju aldrig tid att ha några bjudningar. Vad är roligast med att vara EU-parlamentariker?– Man lär sig saker precis hela tiden, man har 100 bollar i luften, och det är väldigt varierat. Från att reda ut personkonflikter mellan kollegor, till lagstiftningskonflikter, prioriteringar, ligga på kommissionen för att få nya förslag och samtidigt jobba med de förslag som ligger på bordet. Var finns din närmaste bonde, socialt?– Det är väl Martin Moraeus och Adam Arnesson. Var finns din närmaste bonde, geografiskt?– Det är bönderna i Dala-Floda, grannbyn. De arrenderar marken runt vår by.<h3>Intervjuserie inför EU-valet</h3>Den 26 maj är det val till Europaparlamentet. Inför valet publicerar Lantmannen en serie profilartiklar om de svenska EU-parlamentariker som engagerat sig mest i frågor med särskild relevans för jordbruket. Den tredje och sista delen handlar om Fredrick Federley. I tidigare nummer har man kunnat läsa om <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/lang-intervju-med-eu-parlamentarikern-christofer-fjellners-m/">Christofer Fjellner </a>(M) och <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/jytte-guteland-s-fortsatter-kampa-for-klimatet/">Jytte Guteland </a>(S).

Revanschlust och griskultingar tog Fredrick Federley (C) in i EU-parlamentet. Nu vill han ha en mandatperiod till, helst på ordinarie plats i jordbruksutskottet – det berättar han i en intervju med tidningen Lantmannen.

Revanschlust och griskultingar tog Fredrick Federley (C) in i EU-parlamentet. Nu vill han ha en mandatperiod till, helst i jordbruksutskottet.

Så vill Federley förändra EU:s jordbrukspolitik

Politik

Revanschlust och griskultingar tog Fredrick Federley (C) in i EU-parlamentet. Nu vill han ha en mandatperiod till, helst på ordinarie plats i jordbruksutskottet – det berättar han i en intervju med tidningen Lantmannen.