Fransk mejeriaffär kan säkra priset

Skånemejeriers ordförande Anders Olsson (bilden ovan) blickar mot Frankrike. Här är det också storaffär på gång, men inte fusion utan uppköp.

Den svenska mejerikartan har ritats om radikalt på kort tid. Två internationella bjässar dominerar nu – om det blir fransk-skånsk affär.

Det är två olika filosofier bakom dem: svensk-danska Arla är det traditionella föreningsföretaget. Här är mjölkbonden medlem, och den som förväntas betala när verksamheten ska byggas ut. Inga utomstående släpps in.

Franska Lactalis är ett familjeföretag. Mjölkbonden är enbart leverantör och kan inte vara delägare i företaget.

Egentligen är det väl ingen större skillnad på vem som bekostar en expansion. I det familjeägda mejeriföretaget är det ägarna som får göra det, och det har de väl inte råd till om avräkningspriset blir för generöst.

Skånemejeriers mjölkbönder blir leverantörer utan ägarinflytande. Den ekonomiska föreningen behålls bland annat för att hantera Skånemejeriers franska affär från i fjol, då Proviva såldes till Danone.

Det är frestande att tänka tillbaka på vad förre LRF-ordföranden Hans Jonsson sa om att Sveriges bönder inte vill bli traktorförare åt multinationella koncerner. Är Skånes mjölkbönder på väg dit?

En skillnad är att Lactalis är just ett familjeföretag, med annan syn på långsiktighet och kvartalskapitalism.

Men företaget Lactalis, dess arbetssätt och rykte, är än så länge okända storheter för oss svenskar. Vad som imponerar är företagets storlek och dess snabba, eller aggressiva, expansion de senaste decennierna.

Det har mer än dubbelt så hög omsättning som Arla och försäljning över hela världen. Familjen Besnier kan likt brittiska imperiebyggare hävda att solen aldrig går ned över dess välde.

Skånemejerier överraskar alltså igen. Om det är bra eller dåligt att sälja till Lactalis är svårt att svara på.

Den som hyllar marknadsekonomin kan i alla fall hoppas på att när två bjässar konkurrerar om råvaran, i det här fallet mjölken, så finns det förutsättningar för att priset till den som sitter på råvaran upprätthålls. Och det är det som är syftet, att långsiktigt säkra avräkningspris och lönsamhet.