Nya Cap, EU:s gemensamma jordbrukspolitik, står för dörren. Det pågår en dragkamp mellan lobbyisterna om 60 miljarder euro årligen för lantbruket i EU. Allt tyder på ett skifte i stödsystemet.

Vi befinner oss vid ett vägskäl: att utforma lantbruket utifrån klimatets, miljöns och människans villkor eller fortsätta färdas på autopilot enligt gamla referenser som inte längre motsvarar verklig­hetens behov.

Man får hoppas att EU och svenska staten ser möjligheterna i regenerativa odlingsmetoder, både i konventionella och ekologiska system. Lantbrukare borde av samhället ses som dels en partner för att skydda vatten, miljö, fauna och flora, dels som en aktör som kan erbjuda en naturlig kolsänka genom någon sorts kontrakt över generationerna. I stället för snabb strukturomvandling behövs stöd för kvalitativ utveckling.

Ekologiskt lantbruk kan erbjuda biodiversitet, grundvattensskydd, djuretik, ökad jordbördighet, levande landsbygd inklusive bärkraftiga lantbruksföretag samt ett mervärde på livsmedel. Därför får till exempel tyska ekobönder för närvarande 260–364 euro per hektar i miljöstöd för omläggning till ekologisk växtodling, 230–260 euro per hektar för längre åtaganden. Odlingsstöden inkluderar vallodling och dessutom ges stöd för att täcka certifieringskostnaden med upp till 600 euro, allt beroende på den enskilda delstatens villkor.

I Sverige får en ekobonde rakt av 1 500 kronor per hektar växtodling, dock utan vall och utan någon extra morot för omläggningsåren. Specialgrödor premieras med liknande nivåer men lite sämre.

Svenska staten borde se till att främja ekologiskt lantbruk från och med 2023, med en förhöjd miljöersättning där vallodling inkluderas och omläggningsåren kompenseras bättre. Det är ett politiskt ställningstagande att vilja satsa proaktivt för ett svenskt ekologiskt lantbruk med definitiva mervärden.

För att även det konventionella jordbruket ska kunna ekologiseras måste villkoren för stöd av fånggrödor, metoden conservation agriculture, förbättring av jordbördighet och kolinlagring förenklas, vidgas och förbättras. Bonden måste kunna välja fritt ur en uppsjö av arter och artblandningar för att öka mullhalten, därmed kolinlagringen och bördigheten.

Det är ganska underligt att en vanlig fånggröda i dag begränsas till max 15 procent baljväxtandel vid sådden, att man bara får använda en handfull arter samt att man inte får lov att renovera en undermålig fånggröda efter huvudgrödans tröskning. Många fler arter i blandningar behöver vi också för att förebygga växtföljdssjukdomar och optimera kvävefixering. Blandning av många olika arter gynnar dessutom mykorrhiza, bakterier och markfaunan. Att kunna gödsla mellangrödor eller insådda fånggrödor vore mycket önskvärt och skulle förbättra effekten.

Lantbrukarna kan vara mycket snabbfotade, bara staten skapar riktiga förutsättningar. Det kan man se på andra områden, inte minst när det gäller det stora antalet solceller som installerats på gårdarna.

Vi måste anamma ett nytt tankesätt för att komma ur dagens knipa som skapades med gamla, inte längre relevanta, tankemönster.

Eko- och växtodlingsrådgivare, Agrikultur i Småland

Höj miljöersättningen där vallodling inkluderas och kompensera omläggningsåren bättre, skriver ATL:s krönikör, Hermann Leggedör.

Höj miljöersättningen och kompensera omläggningsåren bättre.

”Framtiden kommer att vara mer ekologisk”

Växtodling

Svenska staten borde höja miljöersättningen där vallodling inkluderas och kompensera omläggningsåren bättre.