Hanna Marie Björklund

När vi befinner oss mitt i en kris som tvingar fler än någonsin att arbeta hemifrån är det särskilt märkligt att Jordbruksverket väljer att prioritera ner bredbandsutbyggnad.

De senaste två månaderna har undertecknad haft förmånen att kunna bo på heltid ute på familjens lantbruk på den sörmländs­ka landsbygden. I tider som dessa har landsbygden många fördelar: det är enkelt att hålla sig isolerad från andra människor och möjligheten att vistas och arbeta utomhus gör underverk för den mentala hälsan.

Den rådande situationen har inneburit att vi är många som just nu jobbar hemifrån. Det är en situation som kräver säker tillgång till stabil internetuppkoppling – en icke­fråga i storstaden, men något som många i glesbygden fortfarande kämpar för att få tillgång till.

Därför känns det helt klart märkligt att det är just i dessa tider som Jordbruksverket går ut och meddelar att man drar in på det stöd som öronmärkts för att fortsätta bredbandsutbyggnaden på landsbygden. Regeringen har tidigare uppmärksammat att detta är viktigt.

Till 2020 finns det ett mål om att 95 procent av alla hushåll och företag i Sverige ska ha tillgång till bredband på minst 100 megabit per sekund. Till 2023 ska alla ha tillgång till stabila mobila tjänster där de ”normalt befinner sig”, som det heter. Där är vi inte i dag, 84 procent av alla hushåll beräknas ha bredband av denna kvalitet och bara 53 procent av alla lantbruksföretag, enligt LRF.

Indragna medel kommer knappast att göra det lättare att nå målet. I år är det 200 miljoner kronor avsedda för just bredbands­utbyggnad som dras tillbaka. Det innebär konkret att ett antal projekt man planerat för inte blir av i år, något som kommer att drabba ”ett par tusen personer” som får fortsätta vänta på bredband.

Det är verkligen sällsynt dålig tajming. I tider när vi är fler än ­någonsin som är beroende av bredband i hela landet för att kunna arbeta hemifrån drar Jordbruksverket tillbaka planerade projekt för just detta.

Vad är då anledningen till beslutet? Jo, and­ra stöd från myndigheten, som exempelvis avser miljöersättningar, visade sig vara mer populära än man räknat med och mer pengar behövs. De tas då från de övriga utgifter som myndigheten har, exempelvis bredbandsprojekt.

Den här prioriteringen är märklig. Visst är det positivt med miljöstöd till betesmarker, men det borde finnas någon form av prioriteringsordning för vilka projekt som får ta budgetutrymme från andra. Projekt som avser infrastruktur, den där grunden som krävs för att all annan verksamhet ska vara möjlig över huvud taget, borde prioriteras högst.

Människor i hela Sverige behöver kunna arbeta och bedriva verksamhet där de befinner sig. Det är en målsättning som borde få högsta prioritet för våra makthavare och myndigheter.

Sällsynt dålig tajming av Jordbruksverket att dra in på stödet till bredbandsutbyggnaden på landsbygden, skriver ATL:s ledarskribent Hanna M Björklund.

Sällsynt dålig tajming av Jordbruksverket att dra in på stödet till bredbandsutbyggnaden på landsbygden, skriver ATL:s ledarskribent Hanna M Björklund.