– Vid mindre, ”vanliga” skogsbränder är det markägaren som har ansvar för eftersläckning. För de som har skogsförsäkring täcker den delar av kostnaden för eftersläckningsarbetet, säger Sture Karlsson, VD för Mellanskog.
”Att ge sig ut i dessa områden är absolut inget för lekmän”
Efter att de stora skogsbränderna är släckta återstår ett gediget eftersläckningsarbete. Det har nu lämnats in ett förslag om samverkan till regeringen för att hantera det arbetet.
Han säger att det normala i sådana situationer är att brandförsvaret också ställer ut utrustning som markägare utan egen utrustning kan använda till eftersläckningsarbetet.
– Men i den här situationen, med många och omfattande bränder, krävs det samordning av staten. Vi behöver bland annat en efterbevakning och resurser att gå in om det på nytt blir brandhärdar. Man kan inte förvänta sig att markägare själva ska kunna släcka bränder som blossar upp igen mitt ute i skogen, säger Sture Karlsson.
Det har därför lämnats in ett förslag om en sådan samordning till regeringen, vilket för närvarande är under beredning inom regeringskansliet.
– Det pågår en diskussion om detta nu. Det handlar bland annat om att ställa samma resurser till förfogande som efter Salabranden. Då ställde staten resurser till förfogande via länsstyrelsen. Man hade bland annat utbildningar för skogsägare och röjde tidigt nya vägar genom området där det hade brunnit och mycket mer, säger Sture Karlsson.
Han menar att vi behöver dra lärdom av det och jobba efter samma modell nu.
Vilka är de största riskerna med att som exempelvis markägare ge sig ut i ett område där det har brunnit för att utföra ett eftersläckningsarbete?
– Två saker är farliga och kan innebära väldigt stora risker. Det ena är risken för att träd, där rötterna har brunnit, plötsligt kan rasa ihop. Det andra är risken för glödbränder, det vill säga när det fortfarande brinner rakt ner i marken, exempelvis i myrstackar och trädstubbar. Man riskerar att trampa rakt ner i ett hål där det fortfarande glöder eller brinner. Glödbränderna kommer ju att försvinna, men det tar tid. Efter branden i Västmanland slocknade den sista glödbranden i mars året därpå. Torvmosse är det som brinner allra längst.
– Att ge sig ut i dessa områden är absolut inget för lekmän eller allmänheten. Även de entreprenörer som ska arbeta med eftersläckning behöver få en utbildning i hur de ska bete sig och förflytta sig i skogen, säger Sture Karlsson.
Är det möjligt att ta vara på virke från skog i områden där det har brunnit, men där träden inte har blivit helt förstörda?
– Ja, efter den förra storbranden i Västmanland tog vi hand om det mesta av virket. Det går att såga i sågverk om man särskilt ordnar det. Men virket är som regel lite sotigt. Det blir därför timmer, men det går inte att sälja som massaved. Då är risken att man får in sot i industrin och det blir långa, svarta ränder på pappret. Då skulle väl ATL:s läsare inte bli glada.
– Vad gäller ungskog som brunnit är det dock bara att börja om. Men nu återstår att se hur mycket skog som har klarat sig, som branden har gått runt. Man har i alla fall kunnat se att det ser grönt ut på en del håll, säger Sture Karlsson.
LÄS OCKSÅ: ”Absurt att det händer igen”
LÄS OCKSÅ: Gratis utbildning till frivilliga för att hjälpa markägare
LÄS OCKSÅ: Flera stödåtgärder för branddrabbade