I slutet av 2019 tillsattes en särskild utredare för att se över beskattningen av enskilda näringsidkare. Bakgrunden är januariavtalet och syftet är att ”kraftigt förenkla beskattningen av enskilda näringsidkare”.

Betänkandet (SOU 2020:50) är nu remissbehandlat och de flesta är positiva, det gäller företagarorganisationerna med LRF i spetsen och rådgivarna. Det är endast Skatteverket som är negativt. I utredningen var man passiv men man har i efterhand lämnat in ett långt kritiskt yttrande. Det hade varit bättre om diskussionen förts i utredningen.

Näringslivet har enats om ett paket med fem åtgärder, bland annat en ändrad ordning på fondsparande och räntefördelning som flyttas efter expansionsfond. Detta ger ett tydligare system, en ökad likhet med bolag och större möjlighet till avsättning till periodiseringsfond. Fonderna kan nu även slutbeskattas som räntefördelning, vilket är viktigt.

Genom ett kapitalunderlag beräknat på utgående balans även för räntefördelning uppnås ökad förenkling genom ett i stället för två kapitalunderlag. Vidare får man under nystartsåret möjlighet till räntefördelning. Genom borttagande av 50 000-kronorsgränsen för räntefördelning kan sparad räntefördelning alltid utnyttjas efter generationsskiften.

Mer lättförståeliga förslag är slopandet av negativ räntefördelning och att skatteskulder inte i något fall ska vara skuld vid beräkningen.

Utredaren föreslår också slopad expansionsfond men det är de flesta emot. Inte ens Skatteverket är odelat positivt, det finns många som har behov av fonden. Ett borttagande är vidare ett stort steg bort från det neutrala system vi haft sedan 1994. Det hoppas jag verkligen inte genomförs.

Men det behövs lite mer än näringslivets paket för att åstadkomma en kraftig förenkling. Innehav av fastigheter är ofta mycket långa. Det är vanligt att de överlåts inom släkten och då ofta genom gåva eller arv. Det innebär att den tidsperiod som måste tas med vid försäljningar i många fall blir mycket lång. Därtill riskeras förbättringskostnader bli svåra att styrka efter arvsskiften, då papper kan försvinna i samband med dödsfall.

I dagens skattesystem finns ett så kallat stickår, som minskar den skattemässiga innehavstiden genom att samtliga fastigheter vid längre innehav anses förvärvade vid en viss tidpunkt. Det gällande stickåret är 1952 och det ersatte 1914. För några år sedan föreslogs att 1996 ska vara ett nytt stickår. Det är ett bra förslag, som också medför att den komplicerade återföringen kan minska.

Önskvärt är även ett förenklat skogsavdrag genom att effekten vid rationaliseringsförvärv, att avdrag medges med hela inkoms­ten, blir generell och återföringen enklare.

Här finns redan klara remissbehandlade förslag. Vill regeringen så är det bara att köra på. Glöm aldrig att enskild näringsverksamhet är den största företagargruppen och att nästan hälften är jord- och skogsbrukare.

Kära politiker: Det är dags nu att handla och inte bara låta önskan om förenkling bli tomt prat.

Jord- och skogsbrukare utgör nästan hälften av all enskild verksamhet. Det är dags för regeringen att underlätta deras företagande, skriver Urban Rydin.

Dags för regeringen att underlätta företagande.

Krönika: ”Förenkla skattereglerna för lantbrukare”

Skog

Enskild näringsverksamhet är den största företagargruppen och nästan hälften är jord- och skogsbrukare. Dags för regeringen att underlätta företagande.