Folk dresserade att efterfråga billig mat

Man drar den vanliga uppgivna sucken, men de sista raderna väcker ett litet hopp:

”Dessutom behövs konsumenter som är beredda att betala ordentligt för sitt kött.

Prispressen får djuren betala för.”

Det är ord i rättan tid, när ett parti griskött importerats och sålts som oxfilé.

Uppenbarligen har ett färgämne varit nog för att dupera alla som hanterat detta kött. Det väcker frågor om kunskapsnivån hos alla i kedjan och ända ut till konsumenten. Trots det stora matintresset, som bevisligen finns, går det utmärkt att lura folk med maten.

De som kollar på Blocket efter fynd får ofta höra varningar av välmenande konsumentupplysare: är det tokbilligt är det förmodligen bluff. Samma sak borde ske med maten: är till exempel köttbiten tokbillig så är det förmodligen något fel på den.

Men svenska konsumenter är dresserade till att efterfråga det billiga. Varje gång matkassar jämförs ”vinner” den billigaste butiken.

Det är annorlunda när bilar testas. Då förs andra kriterier in och det är långt ifrån säkert att den billigaste blir bäst i test. Det är också skillnad i rapporteringen om prisrörelser på bostäder och mat. När bostadspriserna stiger är det någonting naturligt och bra, marknaden fungerar och alla är glada (utom de som inte har kommit in på bostadsmarknaden). När matpriserna stiger är det snudd på katastrof, både inom och utom landet.

Bra mat kan helt enkelt inte säljas tokbilligt. Det är en självklarhet och det är ett mysterium att konsumenten kopplar bort denna självklarhet när han eller hon inträder i matbutiken.

Från producentsidan måste man bli tydligare med hur produktionen gått till, även om skillnaden i kvalitet på en svensk produkt jämfört med en importerad är liten är det skillnad på produktionen. Studera statistiken över länders antibiotikaanvändning i djuruppfödningen till exempel.

Läs nu också senaste Synpunkten som du hittar här!