Jag tillhör det man brukar kalla generation Y, människor födda 1982-2000, på ett ungefär. Vi beskrivs schablonartat som tidsjägare med målet att prestera i livets alla aspekter. Vi ska arbeta, vara med vänner, ägna oss åt multisport, laga mat från grunden, ha egentid och hinna hämta innan fyra på förskolan. Samtidigt.

En omöjlig ekvation som gör oss till storkonsumenter av tjänster i alla dess former. Vi är sedan tidiga tonår digitala och vi tycker ofta att semester och friskvårdsbidrag är viktigare än hög lön. Hur är vi som skogsägare? Svårt att säga, för trots att några av oss nu börjar närma oss 40 är det få av oss som faktiskt äger skog.

Något hårddraget kan man säga såhär: skog äger man i Sverige när man är 50-80 år. Man är i princip uteslutande svensk, har väldigt ofta ärvt sin skog och i hög grad har man en anknytning till bygden där skogen finns. Med kärlek kallar jag dessa skogsägare här för Silverrävarna.

På många sätt är det en naturlig situation, det betyder inte att den är optimal. Att äga skog är långsiktigt. De beslut du fattar i dag kommer att ge utslag om decennier. En skogsägare behöver fundera över framtidens marknadsförutsättningar, politik, klimat, skadeinsekter och logistik.

De val du gör påverkas av vem du är, din erfarenhet och dina kunskaper. Man kan gissa att Silverrävarna och generation Y ibland skulle komma till olika slutsatser – och efterfråga helt olika tjänster och beslutsunderlag från sina skogliga rådgivare, det är nyttigt.

I alla andra sammanhang framhåller vi mångfald i ålder, kön och ursprung som en styrka. Vi lär oss av varandra och vi bygger starkare lag – blir bättre rustade för att möta framtiden. Detta borde rimligtvis vara en sanning även i skogen. En ännu bättre spridning i skogsägandet, även åldersmässigt, skulle sannolikt skapa ännu mer robusta skogar, föda mer innovativa idéer och stärka näringen som helhet.

Åter till verkligheten. Hur genomför man ett tidigare generationsskifte i praktiken? Syskon ska lösas ut, kapital ska skaffas fram, banker ska övertygas. Detta mitt i en ålder när många bildar familj, köper hus och behöver större bil. Ekvationen är svår att få ihop utan exceptionella omständigheter – och det syns på siffrorna.

I Skogsbarometern för 2018 (LRF Konsult) svarar 64 procent att man inte planerar för något generationsskifte, samtidigt som medelåldern för skogsägarna hela tiden stiger. Förr eller senare sker generationsskiftena ändå, frågan är om vi aktivt vill påverka när, jag tror att det vore nyttigt att försöka.

Generationsskiften vore till exempel en utmärkt fråga för ett fungerande (vilket vi tyvärr inte har i dag) nationellt skogsprogram att ta sig an. Skapa en arena för myndigheter, kreditinstitut, skogsägarföreningar och universitet att diskutera vilka hinder som ligger i vägen för fler yngre skogsägare.

Säkerligen finns mängder med smarta lösningar att ta till som handlar om allt från kunskap, kalkylunderlag, samtalsmodeller, kunskapsöverföring mellan generationer eller kanske nya ägarformer.

Marie Wickberg, kommunikationschef Mellanskog

En bättre spridning i skogsägandet, även åldersmässigt, skulle sannolikt skapa ännu mer robusta skogar, föda mer innovativa idéer och stärka näringen som helhet. Det skriver ATL:s krönikör Marie Wickberg.

Mångfald i ägandet gör oss bättre rustade för att möta framtiden, skriver ATL:s krönikör Marie Wickberg.