Fler stresstester väntar Kalmarandan

Ettföretaget får vänta. Kalmar Lantmän sa nej till fusion med Lantmännen. Något överraskande, för det brukar bli fusion när styrelserna har kommit överens. Men utmärkande för den så kallade Kalmarandan är motviljan mot fusioner.

I det längsta vill bönderna i Kalmarområdet och på Öland sköta sig och sina föreningsföretag själva. Ett exempel är att just Kalmar Lantmän ännu 15 år efter övriga Lantmännenföreningars beslut att gå ihop är en egen förening.

Konkurrensen har anförts av såväl fusionsivrarna som motståndarna som skäl för respektive parts handlande.

Att konkurrensen har tvingat fram fusionsförlaget är den ena sidan av saken. Det är det traditionella sättet att motivera en fusion: samla krafterna, möt motparten med större tyngd, förbättra förhandlingspositionen.

Att vårda konkurrensen har varit fusionsmotståndarnas skäl. Det är en hedervärd ståndpunkt. Det är ju inte så att det dräller av företag som slåss om att få köpa bondens produkter, och varje sådan aktör är viktig för att konkurrensen ska upprätthållas.

Animalieproduktionen i området har varit grunden för Kalmar Lantmäns jättesatsning på en foderfabrik, kallad Kronan, i Kalmar hamn. Den invigdes i fjol av prins Carl Philip (bilden). Men den frestar nu på föreningens bokslut.

2014 blev ett förlustår för föreningen och innevarande år lär också bli det. Det är viktigt att nej-sägarna tar sitt ansvar. Vid den ordinarie stämman den 27 april ska en ny styrelse väljas. Det är på stämmorna det avgörs, hur föreningarna ska skötas, vilken inriktning verksamheten ska ha och, inte minst, vilka som ska göra jobbet.

Den nya styrelsen måste hitta någon att samarbeta med. Uppstickaren på spannmålsmarknaden BM Agri har pekats ut som en tänkbar partner, men det finns säkert fler.

Foderfabriken är en symbol för den optimism och framtidstro som utmärker Kalmarandan. Men tiderna och omvärlden förändras, och det var för att fabriken inte ska bli en kvarnsten i stället för kronan på verket som planerna med fusion med Lantmännen kom till. Kalmarandan var stark nog att fälla förslaget, och förhoppningsvis räcker styrkan lång tid framöver – till fromma för konkurrensen.