Marcus Frennemark

De svenska suggorna föder allt fler smågrisar.

– Det är verkligen positivt. Den nya genetiken gör avtryck i form av fler levande födda grisar och samtidigt har vi lyckats öka överlevnaden genom bättre management i besättningarna, säger Ingvar Eriksson, affärsområdeschef för gris på Gård & Djurhälsan.

I genomsnitt föddes det 14,0 levande grisar i varje kull och 11,6 av dem kunde avvänjas levande. Det framgår av material från grisbranschens resultatuppföljning WinPig.

Dödligheten mellan födsel och avvänjning ligger alltså fortfarande på drygt 17 procent, även om den har minskat med 0,6 procentenhet under året. De bästa 25 procenten av besättningarna klarade att hålla smågrisdödligheten på 13,7 procent.

– Det finns potential till ytterligare förbättringar. Den stora utmaningen är att förbättra smågrisöverlevnaden och ta hand om alla grisar som föds. Det kräver bättre miljö i boxen och bättre management, säger Ingvar Eriksson.

<h3>Sverige i topp för slaktgrisuppfödning</h3>

Vid internationella jämförelser tappar Sverige på grund av lägre smågrisöverlevnad i smågrisproduktionen medan vi tillhör toppnationerna när det gäller slaktgrisuppfödning. Därför är det inte förvånande att förbättringarna på slaktgrissidan är blygsammare.

Tillväxten har ökat med några gram per dag medan fodereffektiviteten (mätt som megajoule nettoenergi per kilo tillväxt) faktiskt har minskat något.

– Vi ligger redan på en väldigt hög nivå med friska slaktgrisar som växer bra och är effektiva foderomvandlare. Men även här finns det ett spann mellan de bästa och sämsta 25 procenten av besättningarna. Det visar att det finns förbättringspotential, säger Ingvar Eriksson.

Topplistorna baserar sig på en produktionsuppföljning som omfattar cirka 60 procent av suggorna och drygt tio procent av slaktgrisproduktionen. Men Ingvar Eriksson bedömer ändå att materialet är representativt för hela grisproduktionen i Sverige. Han tror också att 2017 kan bli ett nytt toppår för grisproduktionen i Sverige.

– Det är jag helt övertygad om, vi är bara i början av vad den nya genetiken kan göra för oss. Men det är en stor utmaning att ta hand om alla grisar som föds. Vi har också ett stort investeringsbehov och behöver anpassa stallarna till de förbättrade resultaten, säger Ingvar Eriksson.

Hos Svenska Köttföretagen är Linda Lundberg chef för affärsområdet genetik. Hon ser optimism i branschen. Försäljningen av gyltor har ökat med fyra procent och seminförsäljningen med cirka en procent under första kvartalet 2017 jämfört med fjolåret.

Men den nya genetiken leder paradoxalt nog också till färre suggor på en del gårdar.

– Den nya TN70-suggan ger så många smågrisar att producenterna drar ned på antalet suggor. Förväntningarna var höga när vi började med TN70, men de har infriats med råge, säger Linda Lundberg.

Hon känner att det finns framtidstro i branschen. Flera grisföretagare funderar på att bygga ut, några större nyproduktioner av suggstall är på gång.

– Konsumenterna tror på det svenska grisköttet. Vi har stabila priser, inget tyder på att efterfrågan ska vika igen. Tvärtom, vi behöver bygga ut för att möta efterfrågan, säger Linda Lundberg.

PREMIUM <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/darfor-blir-svensk-grisproduktion-bland-de-dyraste-i-europa/">Därför blir svensk grisproduktion bland de dyraste i Europa</a>

LÄS OCKSÅ <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/danskar-studerade-svensk-grisvalfard/">Danskar studerade svensk grisvälfärd</a>

LÄS OCKSÅ <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/kosttillskott-gav-mer-mjolk-till-kultingar/">Kosttillskott gav mer mjölk till kultingar</a>

Med uttrycket brukar avses genetik från avelsföretaget Topigs Norsvin där det finns norsk lantras och nederländsk yorkshire. Avelsmaterialet introducerades i Sverige 2013 som supersuggan Lydia (numera lystrande till det mer prosaiska namnet TN70-suggan).

Det uppförökas av Svenska Köttföretagen där alla större slakteriföretag är delägare.

TN70-suggan utmärks av goda modersegenskaper som ger jämna kullar med stora avvanda grisar. Slaktgrisarna ger högt slaktutbyte och hög köttprocent.

Tre i topp - Smågrisproduktion

1. Anna och Örjan Bertilsson, Persgård, Varberg. 30,8 producerade grisar per sugga och år. Smågrisbesättning med 276 suggor, den uppskattade arbetstiden är 12 timmar per årssugga.

2. Ann och Erland Jakobsson, Ljungbyholm. 29,7 producerade grisar per sugga och år. Integrerad besättning med 90 suggor, arbetstiden är uppskattad till 22 timmar per årssugga.

2. Alf Söderlin och Annelie Hjalmarsson, Gamlegård, Lövestad. 29,7 producerade grisar per sugga och år. Smågrisbesättning med 115 suggor och en uppskattad arbetstid på 20 timmar per sugga och år.

Tre i topp - Slaktgrisproduktion

1. Christer Hylander, Strömsnäs gård, Västerås. Helintegrerad besättning med 1 080 slaktgrisplatser. Producerar 4 200 grisar per år.

2. Ingrid Erlansson och Torvald Carlsson, Ullevi Västergård, Gamleby. Helintegrerad besättning med 1 400 slaktgrisplatser. Producerar 4 300 grisar per år.

3. Jenny och Lars Karlsson, Klementsboda gård, Vedevåg. Helintegrerad besättning med 760 slaktgrisplatser. Producerar 2 660 grisar per år.

Slaktgrisbesättningarna rankas genom att tillväxt, foderförbrukning, klassning och dödlighet vägs samman med ekonomisk viktning. Tillväxten korrigeras till samma insättningsvikt och foderförbrukning till samma insättningsvikt och slaktvikt.

1. Löderups Gris AB, Johan Thuresson. 300 suggor i produktion. Använder yorkshire som moderdjur och producerar 1 800 hybrider om året till försäljning.

2. Stäholms Lantbruk AB, Mattias Hellström, Köping. 252 suggor i produktion. Har norsk lantras som moderdjur och producerar 1 400 hybrider till försäljning varje år.

3. Vallrum Gård AB, Jan Vallgårda och Mats Ingvarsson, Ransta. 420 suggor i produktion. Använder yorkshire som moderdjur och producerar 1 000 hybrider om året till försäljning.

Livsvinsbesättningarna rankas genom att antal avvanda per kull, andel förstagrisare och andel semin vägs samman till ett index. Antal avvanda per kull korrigeras för om det är gyltkullar och/eller korsningskullar.

Den svenska suggan levererar allt fler smågrisar. I fjol producerade snittbesättningen 25,8 smågrisar per årssugga. Det är en ökning med 0,7 gris per sugga sedan 2015.Men det är ändå en bit kvar till den vassaste besättningen, Persgård i Halland, som producerade 30,8 grisar per årssugga.

Utmaning att ta hand om alla kultingar som föds.