Mikael Marklund

Torbjörn och Mona Malmkvist med barnen Albin, Julia, Lilleman, Isak och minstingen Vide. Tillsammans sköter de Glostorps Gård. – Barnen är med och jobbar varje dag, säger Mona Malmkvist.

Torkan och bankens nej till nya lån gjorde att den tidigare ägaren till Glostorps mjölkgård <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/stor-mjolkgard-i-konkurs-efter-torkan/">tvingades begära verksamheten i konkurs i september i fjol</a>. Fyra år hade då gått sedan gården gick i konkurs senast.

Torbjörn och Mona Malmkvist hörde till de knappt tiotalet företagare som kontaktade konkursförvaltaren. De hade redan en mjölkgård i Simlångsdalen men kände att det fanns utvecklingsmöjligheter för dem på Glostorp. Till slut fick paret veta att en kund med mycket kapital men utan kunskaper att sköta driften skulle få köpa gården. Dock kunde de få ta över driften.

– Jag sa blankt nej först. Jag ville inte bli arrendator, säger Torbjörn Malmkvist.

– Och jag sa att de kunde ringa så fick vi prata om det, säger Mona Malmkvist.

Då trodde paret att det handlade om någon privatperson, men det visade sig att det var Göteborgs stift som var den kapitalstarka kunden. Och i slutet av november kom parterna överens. Den 10 december tog paret Malmkvist över ansvaret och flyttade samma dag dit sina kor. En omställning som inte gick utan problem.

Torbjörn Malmkvist har inte händerna i byxfickorna speciellt ofta. – Vi är i gång från fem på morgonen till nio på kvällen.

– Första kvällen ringde mjölkpersonalen vid niotiden och sa att de struntade i allt och skulle fara hem. Våra kor var inte vana vid den här typen av anläggning och ville inte gå som de skulle. Det var bara att kasta sig i bilen, säger Mona Malmkvist.

Flera anställda valde att gå i samband med ägarbytet. Vilket också ställde till det.

– Men nu har vi ett bra gäng. Ska man ha den bästa produktionen måste man också ha de bästa anställda. Och det har vi, säger Mona Malmkvist.

De jobbar mycket med att skapa bra sammanhållning. Alla anställda äter till exempel frukost och middag med familjen.

– Det ger oss möjlighet att ventilera högt och lågt.

<h3>Hårt arbete sedan övertagandet </h3>

Det har varit jobb från tidig morgon till sen kväll sedan de tog över gården. Men de ångrar sig inte.

– Gården i Simlångsdalen var för stor för att vi skulle klara det med en anställd, men för liten för att klara två anställda ekonomiskt. Nu är situationen en annan, vilket gör att vi på sikt kan vara lediga också. Sedan är det också så att om man har en mindre gård blir det hur man än räknar mindre mjölkintäkter också. Det gör att man mer eller mindre måste ha anhöriga som hjälper till under vägen, säger Mona Malmkvist.

– Vi vill ju också bygga upp något för barnen, om de vill ta över, säger Torbjörn Malmkvist med betoning på om.

Paret har fem barn. Albin, Julia, Lilleman, Isak och minstingen Vide. Bara några dagar efter nyår lämnade familjen huset i Simlångsdalen och flyttade till husvagnen parkerad bara några meter från ingången till ladugården.

– Fast snart ska vi flytta in i huset. Nu är i princip allt renoverat och klart, säger Mona Malmkvist.

Det är en stor skillnad att gå från 100 till 500 mjölkkor konstaterar Mona Malmkvist. – Tidigare tog det en timme varje morgon och kväll att utfodra. Här är det ett heltidsjobb.

Fjolårets extremtorka låg bakom att den tidigare ägaren gick i konkurs. Vad händer om det blir ett likadant år i år?

– Då är det bara att bevattna. I fjol köpte vi en bevattningsanläggning. Men för att klara oss här behövs det fyra, fem stycken.

– Sedan har vi ju gården i Simlångsdalen plus en till, så vi har drygt 600 hektar som gör att vi nog kan säkra grovfoderproduktionen.

Arronderingen kunde dock kanske vara bättre.

– Vi har 50 hektar förstaårsvall 10 mil härifrån, säger Torbjörn Malmkvist.

Vad händer om mjölkpriset går ner?

– Det beror på hur mycket. Vi har inga stora marginaler i dag, även om verksamheten nog går runt.

Ni ville köpa gården först. Skulle ni göra det om ni blev erbjudna det i dag?

– Nej. Inte ännu. Först måste stiftet ställa allt i ordning. Bland annat ska det in en ny utgödsling i stallet.

I dagarna lämnar de förra ägarnas sista maskiner gården. Stiftet har sålt i princip samtliga traktorer och redskap som ingick i konkursboet. Och Torbjörn och Mona Malmkvist kan andas ut:

– Vem har egentligen ansvaret om det skulle hända något med dem under tiden? Men det behöver vi inte oroa oss för nu.

Lite fler mjölkkor och några nya rutiner har gjort att produktionen på Glostorp ökat enligt Torbjörn och Mona Malmkvist.

Vårbruket är inte långt bort. Omkring 300 hektar väntar på att plöjas, harvas och sås. Något Torbjörn Malmkvist inte har möjlighet att göra helt själv.

– Det är ett problem att hitta folk att leja. Jag har kontakt med två maskinstationer i närheten och de har också problem med att hitta folk. Men på något sätt ska det gå.

Husvagnen har varit Torbjörn och Mona Malmkvist samt deras fem barns hem sedan början av januari. Men nu ska de snart flytta in i bostadshuset på gården.

Det har varit arbete i princip dygnets alla vakna timmar sedan de tog över driften av Glostorps gård. Nu har de hand om 500 mjölkkor – och fem barn. – Vi är inte typerna som sitter still, säger Torbjörn och Mona Malmkvist.

Torbjörn och Mona Malmkvist har hand om 500 mjölkkor – och fem barn.

Fembarnsfamilj tog över storgården

Företagande

Torbjörn och Mona Malmkvist har hand om 500 mjölkkor på Glostorps gård – och fem barn.