Malin Eborn

Det här är en artikel ur tidningen Lantmannen. För att få veta mer om tidningen, eller teckna en prenumeration, <a href="https://lrfmediashop.se/kampanj/lantmannen-2/?lp-variation-id=1&_ga=2.217684758.1051164690.1577954779-1663553219.1574327188">klicka här</a>.

Med sin rockabillystil, sitt färgglada hår och stora tatueringar, går det inte att missa när Emilia Astrenius Widerström dyker upp i offentliga sammanhang. Hon ser inte ut som den bild människor generellt har av en företrädare för landets unga bönder. Och det är ett fullt medvetet ställningstagande.

– Det är intressant hur vi människor är benägna att sätta varandra i olika fack, säger hon.

Vardagen genomsyras av normer om hur vi ska bete oss, se ut och prata. Om normerna är osynliga och tas för givna kan de ställa till stor skada, menar hon.

– Är det till exempel kvinnligt att ta hand och djur och manligt att köra traktor? Det som är farligt med generaliseringar är att människor stängs ute från vissa saker, säger hon.

När Lantmannen möter henne är hon åter i vardagen som småbarnsmamma och djurskötare i Skaraborg efter en resa till Bryssel där hon pratade om jämställdhet i lantbruket i maktens korridorer. Hon har hon precis fått avbryta sitt arbetspass för att köra och hämta yngsta dottern på förskolan som fått feber, lämna över henne till sin man som inte kunde komma ifrån tidigare och köra tillbaka till jobbet på Lövåsa Gård för att kränga på sig arbetskläderna igen.

– Ser jag okej ut inför bilderna, det här är ändå rena kläder för att vara jag! frågar hon skämtsamt gårdens förman Marianne Arvidsson, som skakar på huvudet och leende suckar till svar.

Här på Lövåsa i Götene har Emilia Astrenius Widerström jobbat sedan 2013. Hon anställdes i samband med att den nya lösdriften byggdes, mjölkrobotar sattes in och besättningen utökades till cirka 360 mjölkande kor. Innan jobbade hon som avbytare på nio mjölkgårdar runt Töreboda och Mariestad i Västergötland och hyrdes tillfälligt in på Lövåsa i samband med utbyggnaden.

När erbjudandet om anställning på gården kom tackade hon ja direkt, och det har hon inte ångrat.

– Här får man uttrycka sina idéer och lyssnas på. Att man sedan är en del av ett team och gör saker tillsammans är den häftigaste biten, säger hon.

Men att jobba som djurskötare var inget jobb som egentligen existerade som alternativ när Emilia Astrenius Widerström växte upp. Hon kommer från en medelklassfamilj som flyttade från staden, byggde hus på landet under 1990-talet och skaffade hästar.

– Det här med lantbruk har jag aldrig varit nära, jag visste att vi åkte och hämtade hö till våra hästar hos bönder men det var det närmaste jag kom, säger hon.

Som hästtjej ville hon bli veterinär och valde därför naturbruksgymnasium med inriktning på naturvetenskap. Sedan kom vändningen. Och det handlade inte om ett möte med en mjölkbonde som brann för sitt yrke eller en övertygande reklamkampanj. Vändpunkten var ett möte med en ko.

– 228 Johanna hette hon! Det är sjukt att jag kommer ihåg henne fortfarande, säger hon.

På en kurs i komanikyr fick hon hänga med på koutställning på Elmia med utställningskon Johanna.

– Kärleken till hästar har alltid varit grundläggande men kor blev liksom ett extra kapitel och jag blev helt övertygad om att det är det här vill jag hålla på med, säger hon.

Lövåsa Gård drivs av Dag Arvidsson och hans syster Marianne Arvidsson som är förman i besättningen. Totalt är åtta heltidsanställda i mjölkproduktionen och i växtodlingen. Gården har ungefär 900 djur inräknat egen rekrytering, kalvar och sinkor. Det finns sex mjölkrobotar till cirka 360 mjölkande kor.

– Jag trodde inte att man kunde vara så få personer på så många djur. Det är spännande att vi lyckas göra det här tillsammans med tekniken, säger hon.

En stor fördel med mjölkrobot är möjligheten till arbetstider mellan sju till halv fem, vilket underlättar som småbarnsföräldrar.

I samband med att hon började på Lövåsa Gård för fem år sedan fick hon också en fråga om hon ville bli ledamot i LRF Ungdomen i Skaraborg.

– Jag kände till LRF Ungdomen sedan några år tillbaka men visste inte vad de gjorde, säger hon.

Hon tackade ja, och blev kort därefter ordförande i Skaraborg, ett uppdrag som hon hade i tre år. I mars 2017 valdes hon till riksordförande för LRF Ungdomen.

– Det har varit otroligt spännande men inte helt lätt, säger hon.

<h3>Vill positionera LRF i klimatfrågan</h3>

En insikt är hur invecklat det politiska spelet är och hur stor påverkan EU-politiken har på det svenska jordbruket. Ett viktigt kall är att få omvärlden att se vilka möjligheter de gröna näringarna har att erbjuda.

– Utan jordbruket och de gröna näringarna går det inte att uppnå en klimatomställning. Vi behöver ta tillbaka vår position där, säger hon.

En annan fråga som stått högt upp på agendan för LRF Ungdomen under många år, är problemen med generationsskifte i lantbruket. Medelåldern bland lantbrukare fortsätter att öka och för den yngre generationen som faktiskt vill ta över står stora kapitalkostnader ofta i vägen.

– Vi behöver sätta oss ner med folk som kan samarbeta om det här. Politiker, men också aktörer i vår bransch, borde vara mycket mer intresserade av detta än vad de faktiskt är, säger hon.

Tiden som ordförande har också kantats av interna konflikter i styrelsen. Ledamoten Susan Larsson har i medier öppet gått till angrepp mot Emilia Astrenius Widerströms ledarskap och har känt sig överkörd i styrelsearbetet. På en extrastämma i september 2018 lämnade Susan Larsson sitt uppdrag medan resterade åtta ledamöter valdes om.

– Det var väldigt tråkigt att det blev som det blev. Men så här i efterhand tycker jag att vi gjorde det som krävdes av oss och försökte lösa konflikten på egen hand, säger hon.

<h3>Viktigt skapa bra förutsättningar</h3>

Som anställd i jordbruket ger hon en röst åt en grupp som inte är så representerade i lantbrukssammanhang, särskilt inte i Bryssel och EU, där lantbruksrepresentanter oftast är bönder med egna gårdar.

– Framtidens lantbruk kommer att se annorlunda ut i form av större enheter med fler anställda, säger hon.

Eftersom näringen blir allt mer beroende av anställda och dessutom har svårt att rekrytera folk är det viktigt att gruppen kommer till tals. I Sverige har storleksrationaliseringen gått snabbare än i många andra länder. Svenska representanter tillför därför ett perspektiv på en mer differentierad lantbruksnäring med familjejordbruk kombinerat med större enheter med många anställda, menar hon.

Att skapa bra förutsättningar för unga människor som bor och arbetar på landsbygden är också ett viktigt mål. Urbana ideal lyfts fram i debatten och landsbygdsbor glöms bort.

– I miljödebatten pratas det ofta om att man ska börja cykla till jobbet. Men jag kan inte cykla till jobbet, säger hon.

Som trebarnsmamma vill hon också visa att det är möjligt att vara engagerad samtidigt som man har småbarn. Hennes yngsta dotter var bara 14 dagar gammal när hon fick följa med sin mamma på LRF-stämma. Att det finns flera småbarnsföräldrar i LRF Ungdomens styrelse är ett bra tecken, tycker hon.

På sikt är hennes mål att driva en egen mjölkgård, trots att många säger att det är omöjligt om man inte har en gård att ta över från sina föräldrar. Sådana varningar sporrar snarare än hindrar henne från att försöka förverkliga sin dröm. Men för tillfälligt har hon fullt upp med sitt engagemang i LRF Ungdomen.

– Nu känner jag att jag vill förbättra förutsättningarna för andra unga och hjälpa till att förverkliga deras drömmar, säger hon.

<h3>Emilia Astrenius Widerström</h3>Ålder: 30 årGör: Djurskötare på Lövåsa Gård, ordförande för LRF Ungdomen. Bakgrund: Naturbruksgymnasium, avbytare på mjölkgårdar. Bor: Moholm, Skaraborg. Familj: Man, 3 barn.Fritid: Är retro-pinupmodell. Äger med sin man en Desoto Fireflight, från 1958, med inmonterade barnstolar så att hela familjen kan åka runt på bilträffar. <h3>Fem snabba</h3>Hur ser du på framtiden som ung bonde med tanke på klimatförändringarna?– Det är en utmaning men så länge vi äter tre gånger om dagen så kommer vi lantbrukare alltid att behövas. Det vore fel av mig att inte se mitt ansvar här. Vad är din drivkraft som ordförande? – Jag drivs av andras storys, unga människor som vill ta över eller starta företag inom den gröna näringen. Vad tycker du om robotmjölkning?– Jag har blivit väldigt frälst i robot, det är det sättet att jobba som passar mig. Hur var det att starta upp med robotmjölkning i den nybyggda lösdriften? – Det var mycket blod, svett och tårar och långa arbetsdagar. Men nu fungerar det bra. Var kommer rockabillystilen och intresset för amerikanska bilar från? – Jag blev inspirerad av mina syskon som köpt jänkarbilar och hängde med dem på bilträffar.

Emilia Astrenius Widerström är uppvuxen i en medelklassfamilj och visste inget om lantbruk. Nu är hon en av LRF Ungdomens mest färgstarka ledare genom tiderna.

LRF Ungdomens Emilia Astrenius Widerström: ”Framtidens lantbruk kommer att se annorlunda ut.”