Börge Nilsson

Fårklippning i Borgholms Slottsruin under skördefesten på Öland. Arkivbild.

Claudia Dillmann leder ett projekt som ska undersöka förutsättningarna att ta fram plagg av svensk ull. Projektet finansieras av Vinnova och från textilindustrin deltar klädtillverkarna Röjk och Filippa K.

De första plaggen når konsumenterna redan nu i november. 300 kilo ull från korsningsfåret finull/dorset på Norrby gård har tvättats av Ullkontoret i Endre på Gotland. Det gav 200 kilo tvättad ull som de båda tillverkarna delat på.

Filippa K har spunnit garnet i Italien och tillverkar 140 tröjor som finns i butik i november, skriver Jodi Everding på Filippa K i ett mejl till ATL.

Röjk släpper i samma veva 200 tröjor från samma ull, uppger Linus Zetterlund som är marknadsansvarig på Röjk.

Enligt Claudia Dillmann på Svenska fåravelsförbundet har ytterligare tre tillverkare anslutit sig till projektet och hon tror att fler är på väg.

– Vi ska träffa tio stora företag för att diskutera hur mycket ull de behöver i sina kommande kollektioner.

Claudia Dillmann, Svenska fåravelsförbundet.

Den ull som nu blir tröjor är tvättad på Gotland, men i framtiden ser Claudia Dillmann inga fördelar med att använda Ullkontoret. Projektet väljer att i stället tvätta i Belgien.

– Skickar man från Skåne eller Västra Götaland så är det närmare till Belgien. Och där kostar tvätten bara en euro per kilo. Det ger mer betalt till lammbönderna, det är det vi måste jobba för, säger Claudia Dillmann.

Hans Bulthuis driver Ullkontoret på Gotland.

Hon är kritisk till att Jenny Andersson och Hans Bulthuis på Ullkontoret bara betalar tio kronor kilot när de köper in ull.

– Sen säljer de den tvättad för 45 kronor kilot. Vi måste ju ha betalt för klippkostnaden och klipparen tar mellan 30 och 45 kronor per djur.

Claudia Dillmann är angelägen om att inte fårbönderna ska dra kortaste strået när en ny marknad öppnas och tycker att Sverige skulle behöva ännu ett ulltvätteri.

– Det är viktigt att inte mellanhänderna tar för stor del av vinsten, säger Claudia Dillmann.

Tomas Olsson driver Norrby gård utanför Kungsör och levererar ull till tre kunder. Det är mindre volymer till Filippa K/Röjk och till Åddebo ull i Roslagen, samt större till Ullkontoret på Gotland. När ATL når honom på telefon väntar han på Hans Bulthuis och Jenny Andersson på Ullkontoret, som är på väg i lastbil för att hämta korsningsull.

Tomas Olssons 1 000 tackor ger cirka två ton ull per år.

– Men för en liten producent är det viktigt att ullen betalas såpass bra att det är idé att ta vara på den. Tio kronor är för dåligt. Vi behöver åtminstone det dubbla. Fast då måste vi också sortera ullen redan vid klippningen så den inte behöver hanteras fler gånger, säger Tomas Olsson.

Hans Bulthuis på Ullkontoret säger att han gärna skulle betala mer.

– Men det måste ligga i paritet med vad våra kunder är beredda att betala. Annars är risken stor att man skadar den ganska fragila ullbranschen i Sverige, säger Hans Bulthuis.

<h3>Här finns ullen i Sverige</h3>Totalt fanns cirka 580 000 får (vuxna djur och lamm) i Sverige i juni 2018, enligt statistik från Jordbruksverket. Mer än hälften finns i fem län i södra Sverige som dominerar topplistan. 1. Västra Götaland, 88 976 får i 1 614 besättningar.2. Gotland, 73 530 får i 443 besättningar.3. Skåne, 68 225 får i 1 049 besättningar.4. Östergötland, 42 743 får i 573 besättningar. 5. Kalmar, 37 202 får i 477 besättningar.

I höst kommer Röjk och Filippa K med var sin stickad tröja i svensk ull från Norrby gård. Men de tänker inte samarbeta med Ullkontoret på Gotland, enligt projektledaren Claudia Dillmann på Svenska fåravelsförbundet.– De betalar alldeles för dåligt.

”Viktigt att inte mellanhänderna tar för stor del av vinsten.”