Torbjörn Iwarson

Årets sista marknadskrönika om lantbrukets marknader handlar om att vi upplevde bra och mindre bra stunder under 2018. Innan vi går in på 2019 vill jag därför blicka tillbaka till de viktiga händelserna för lantbruksmarknaderna de senaste tolv månaderna.

I år har marknadspriserna på jordbruksprodukter inte bara styrts av väder, såsom det nästan alltid varit. En viktig faktor har tillkommit. Stormaktspolitik mellan framförallt USA, men även EU, å ena sidan och Kina å den andra är den ena konflikten som utspelats bland annat på marknaderna för jordbruksprodukter.

En annan konfliktlinje går mellan USA och EU och Ryssland, som även den framförallt utspelas på marknaden för jordbruksprodukter och metaller – och på finansmarknaden.

En tredje konfliktlinje går mellan USA å ena sidan mot var och en av Turkiet, Iran och Saudiarabien och det har påverkat främst oljepriset. De senare är i högsta grad aktiva konflikter.

När handelskriget mellan Kina och USA gick från hot till verklighet på försommaren föll priserna på de amerikanska börserna för framförallt grisskött, men även på sojabönor och till viss del på majs. Det är sådant som Kina köpt i stora mängder från USA. Prisfallen har framförallt gjort att de som sålt de amerikanska terminskontrakten på exempelvis vete som prissäkring, fick en plötslig jackpot.

I Sverige har både klimatet, det vill säga vädret och det politiska klimatet varit till stor nackdel för jordbruket under året. Torkan har varit den värsta i bokstavligt talat ”mannaminne”.

Den får konsekvenser som högre pris på spannmål i Sverige, en minskning av antal husdjur i Sverige och därmed effekter på spannmålspris i Sverige i år och nästa år. I år är priset internationellt pris plus transportkostnader, vilket är ovanligt. Nästa år kan detta ha återgått till det normala, men med ett ännu större exportbehov på grund av lägre inhemsk foderefterfrågan.

Till viss del har torkan alltså gynnat prisutvecklingen, eller kommer att göra det, generellt för lantbruket i Sverige. Så länge exempelvis Jordbruksverket fortsätter att misslyckas i sin arbetsuppgift och så länge regeringen och dess ansvarige minister inte infriar givna löften om extra stöd på grund av torkan och så länge aktivister gör livet tungt för animalieproducenter utan att rättssamhället beivrar detta, utan tvärtom inför en slags straffrihet, trivialiserat som att gå mot röd gubbe, minskar produktionen av mat på den svenska marknaden.

Minskat utbud brukar förr eller senare trilla genom marknadsmekanismen och utmynna i högre pris på varorna som berörs.

Bristande kompetens samt politiska och juridiska missgrepp utmynnar i högre matpriser, för exempelvis barnfamiljer. Vi kommer helt säkert att se en högre prisnivå i butikerna nästa år på en rad inhemskt producerade matvaror.

Det tar tid för prishöjningar att trilla genom systemet och ofta är dessa prisnivåer räkenskapsårsrelaterade, eller kvartalsrelaterade, i vart fall på inköpschefsnivå, enligt min erfarenhet av att ha hjälpt till att prissäkra en del sådant.

Dessa till största delen svenska problem. Priserna på börserna har i år varit gynnsamma och vi har importerat detta. Ovanpå den medvinden utifrån har vi som nämnt ovan även ett svenskt pålägg på prisutvecklingen. Det närmaste vete-terminskontraktet på Parisbörsen har sedan början av året gått upp med 19 procent. Motsvarande i Chicago har, på grund av mindre torka och mer handelskrig, bara gått upp med nio procent i pris. Majspriset i Chicago har gått ned med två procent och sojabönspriset har gått ned med sju procent. Sojabönor är som nämnt mest påverkade av handelskriget med Kina.

På den tyska mjölkbörsen har priset på smör gått upp med fyra procent hittills i år och priset på skummjölkspulver med 14 procent. Skillnaden kommer sig av att smörpriset för ett år sedan var mycket upptrissat, så att värdet av ett kilo mjölk till så mycket som fyra femtedelar utgjordes av värdet på fettet. EU-kommissionen hade gjort stora interventionsköp av skummjölkspulver och priset på det var pressat. Det vi sett i år är alltså en normalisering av priserna. Det är en trend som förmodligen kommer att fortsätta in i nästa år.

Lantbrukets konkurrenskraft har också hjälpts av att kronan tappat fyra procent i värde mot euron. Eftersom prisläget i Sverige importeras, betyder detta att prisläget haft medvind på fyra procent. Även det är en konsekvens av problem som har sin hemvist helt och hållet i Sverige och som kan både vara till nackdel och till fördel för lantbruket i Sverige. Lantbruk är trots allt en real tillgång som brukar vara lönsam när det råder, som man sade i historisk tid, ”dyrtid”.

De faktorer som styrt priset i år tror jag kommer att fortsätta att styra priset under nästa år. Dessa ”kända okända” för att använda USA:s tidigare försvarsminister Donald Rumsfelds uppdelning i riskfaktorer är för det första vädret, för det andra handelskriget mellan Kina och USA (och till viss del EU) och för det tredje konflikten mellan EU och USA och Ryssland och ombalanseringen av råvaruindexen. Det här är de kända okända faktorerna. Sedan finns det för att fortsätta med Rumsfelds uppdelning, även ”okända okända” och om dem vet vi inget, mer än att de kan komma att existera.

Jag förutsätter här att för Sveriges del, kommer bortsett från torkan, de specifika andra faktorerna på nettonivå att fortsätta att gynna prisutvecklingen som lantbruket i Sverige möter, vilket inte är detsamma som att det totala produktionsvärdet stiger.

För att börja kan vi titta på hur pristrenden ser ut just nu. Genom att använda ett trendfilter, ett sådant som används av sofistikerade hedgefonder, kan man få en uppfattning om trenden för jordbruksprodukterna.

Trenden just nu är negativ för oljeväxter (raps och sojakomplexet), negativ för socker (råsocker och vitt socker), men positiv för spannmål (vete i Paris och Chicago samt majs i Chicago). För mjölk (smör och SMP) på Leipzigbörsen, håller trenden på att svänga runt till positiv och är redan positiv för SMP.

Om vi räknar ut genomsnittet för dessa fyra kategorier (oljeväxter, socker, spannmål och mjölk) kan vi få en samlad bild på pristrenden rent generellt för jordbruksprodukterna. I genomsnitt ligger trenden sedan försommaren år 2017 på negativt territorium. En trendföljare, en som tror att trender håller i sig, tror alltså sedan försommaren 2017 på lägre priser på jordbrukets produkter och tror fortfarande på att priserna blir lägre den närmaste framtiden.

Kanske innebär den försiktiga omsvängningen för spannmål och mjölk att trenden vänder uppåt successivt och det skulle då kunna infalla en generellt positiv pristrend under första halvåret nästa år, 2019. Just nu är det inte så och pristrenden kan lika gärna fortsätta att vara negativ hela 2019, men det är en intressant tendens åt det mer positiva hållet i alla fall.

Det här är en helt matematisk och trendföljande syn på marknaden. För den, talar det faktum att man faktiskt tjänat pengar över tid på att följa modellen. Den är testad tillbaka så långt som till medeltiden, på de prisserier man kunnat följa eller rekonstruera. Det har visat sig lönsamt under lång tid, att vara trendföljare.

Jordbrukare som prissäkrar, är generellt sett inte trendföljare, utan raka motsatsen. En trendföljare köper när priset rör sig uppåt, medan den typiska lantbrukaren då tycker att det är ett bra pris att sälja på.

Av de kända osäkra faktorerna, är det fyra som jag tycker är de mest intressanta.

1, Handelskriget mellan USA och Kina. Tar det slut kan priset på framförallt sojabönor stiga med 10% på Chicagobörsen. I och med G20-mötet har handelskriget gått in i ett vänteläge och Kina förband sig att köpa amerikanska jordbruksprodukter (sojabönor) redan i januari. För några dagar sedan blev det klart att Kina redan nu köpt ca 1,5 miljoner ton sojabönor, vilket helt klart är ett politiskt beslut. Prisläget är sådant just nu, att det, även utan 25 procent tull, knappast är lönsamt för kinesiska foderföretag att köpa sojabönor från USA. Kinesiska köp av sojabönor från USA bygger alltså på politiska påtryckningar.

Lägg därtill att Brasilien börjar kunna exportera sin produktion om ungefär en månad och vi har ett läge där chansen för någon meningsfull export av sojabönor från USA till Kina i år i stort sett inte finns.

2, Epidemin av afrikansk svinpest som härjar i norra Kina. Vi vet, trots att det pågått ett bra tag, ganska lite om spridningen av sjukdomen och ännu mindre om hur mycket efterfrågan på sojamjöl påverkas. Om handelskriget med USA inte tar slut, kommer Kina att fortsätta vara hänvisat till import av fläskkött från exempelvis Brasilien och EU. Sverige är väl knappast i spel här, på grund av vårt kostnadsläge. Däremot kan det vara intressant att priset på sojamjöl kanske inte påverkas negativt om foderefterfrågan endast flyttas från Kina till Brasilien och EU.

3, Klimatet. Boom i priserna på jordbruksprodukter av alla slag: spannmål, oljeväxter, mjölk, socker, etc, hänger ihop med om det råder La Niña eller inte. Vi har just nu El Niño. Tröskeln för El Niño passerades i november, men det är en ganska svag El Niño. Ensembleprognosen för ”southern oscillation”, som klimatfenomenet kallas, visar att det mest sannolika är att samma svaga El Niño fortsätter ända fram till maj. Av åtta prognosmakare är det tre som inte har El Niño-prognos för april: Japans meteorologiska byrå, franska Meteo och NASA. Ingen har något La Niña i sikte, över huvud taget. Men detta kan slå om och om detta sker finns risk för torka i viktiga jordbruksområden, som Ryssland och Ukraina, USA, delar av EU och i Sydamerika.

4, Indexomviktning andra veckan på det nya året. Börsdag 5-9 i januari viktas Bloombergs råvaruindex, kallat ”BCOM” om (och andra index). Detta är viktigt, därför att en stor del av investeringssidan av råvarumarknaden görs via indexfonder som följer de index, bland annat BCOM, som nu viktas om (en gång om året). Råvaruterminsmarknaden utgörs på säljsidan av producenter som prissäkrar framtida produktion och på köpsidan av investerare som bär den risken genom att köpa terminskontrakt, ofta via indexfonder.

I den årliga omviktningen får jordbruksprodukter generellt sett lite lägre vikt i indexen än vad de har nu. Störst är förändringen för vete, särskilt för terminskontrakt på högproteinvetet som handlas på Kansas City Board of Trade.

Sojaolja ökar mest i vikt. Sojaolja är relaterat till rapsfrö, som inte ingår i de stora indexen, men som har större relevans för affärerna i svenskt lantbruk. Indexinvesteringarna i sojaolja ökar med nästan 30 procent i början av januari. De minskar med drygt 20 procent för vete.

Mjölk och mjölkprodukter ingår inte i något index, så de berörs inte av detta. Man kan tänka sig att den här indexomviktningen gynnar priset på oljeväxter och missgynnar vete. En sådan effekt av finansiella flöden bör dock vara kortvarig och tillfällig.

<h3>Senaste månadsrapporten från USDA</h3>

Årets sista månadsrapport från det amerikanska jordbruksdepartementet kom i tisdags kväll och gick nästan obemärkt förbi. Rapporten visade högre lager av vete (+1,4 miljoner ton), av majs (+1,3 miljoner ton) och inte minst av sojabönor (+3,3 miljoner ton). Ingen lagerförändring gjordes för Kina, för någon av dessa tre produkter.

Lagren i världen av det mesta är på historiskt höga nivåer. Det bidrar också till att förhållandevis små förändringar i utbud och efterfrågan får en liten påverkan på priset. Men det är också ett talesätt i råvarumarknaden, att det bästa botemedlet mot ett lågt pris, är ett lågt pris. Någonstans där, kanske finns en ”okänd okänd” faktor.

En titt i backspegeln och en på vad som väntar under nästa år. ATL:s råvaruexpert Torbjörn Iwarson identifierar också fyra faktorer som kan vända pristrenden.

En titt i backspegeln och en på vad som väntar under nästa år. ATL:s råvaruexpert Torbjörn Iwarson identifierar också fyra faktorer som kan vända pristrenden. [Premium]

Faktorerna som kan vända pristrenden

Lantbruk

ATL:s råvaruexpert Torbjörn Iwarson summerar och spanar framåt.