Oskar Sjölander

För sju-åtta år sedan exploderade antalet vildsvin i trakterna runt Jällby utanför Herrljunga i Västergötland. Lantbrukaren Fredrik Svensson förstod tidigt vart det barkade. Och för att ha en chans krävdes ett nytänk.

För sju år sedan kallade lantbrukaren Fredrik Svensson lokala jägare, markägare och lantbrukare till ett möte. Ett samarbete tog form som sedan dess har lett till att skadorna efter vildsvinen har kunnat begränsas.

Samarbete var nyckeln. Jägare, markägare och lantbrukare har inte sällan olika viljor och ibland incitament. Förståelsen för den andres perspektiv kan stå i vägen.

– Det första problemet var att lokalisera alla jaktlag runt om här och få en eller två representanter från varje att komma på ett möte, minns Fredrik Svensson.

Det gick – och representanter från alla jaktlag samt markägare och lantbrukare i området samlades till ett första möte som hölls i en kyrka. Ett väl fungerande samarbete tog form, och trots att vildsvinen sedan dess har blivit fler har skadorna begränsats i området.

Även om Fredrik Svensson själv motsätter sig begreppet ”Jällbymodellen”, menar han att många kan lära sig av vad man har lyckats med i trakterna runt Jällby.

– Jag läser artiklar och ser tv-inslag om problem och schismer man har på vissa håll och tänker 'där var vi för sju år sedan', så jag tycker gott man kan lyfta goda exempel också, säger han.

Konkret handlar samarbetet om att lantbrukarna meddelar jägarna när det ska slås och vildsvinen sannolikt kommer att dyka upp. Fredrik Svensson har även byggt torn och ställer upp med att flytta runt dem på markerna, där jägarna helst vill ha dem.

Med samarbete kommer man långt. Jägaren Adam Brunnegård och lantbrukaren Fredrik Svensson har kontakt med varandra minst en gång i veckan. Anders Berggren från LRF:s lokala kommungrupp är också delaktig.

– Det funkar utmärkt, säger Adam Brunnegård, jägare och boende i grannbyn Grude, och fortsätter:

– Vi får veta vad lantbrukarna planerar, men samtidigt finns det inget krav på att vi måste ut och jaga just då. Det är inga sura miner och utan pressen så blir man också mer peppad att ge sig ut och jaga. Man vill liksom hjälpa varandra, säger han.

Samarbetsandan finns även mellan de olika jaktlagen.

– Ska ett lag jaga gris så blir det ju rörelse i skogen och grisarna kan lika väl springa ut på våra marker. Ger vi oss ut då också och kanske ringer även nästa jaktlag är man plötsligt fem-sex lag igång samtidigt, säger Adam Brunnegård.

Rådet de vill ge är att samarbeta. Lyfta luren, ha ett möte och prata.

– Den som inte har fått vildsvin på sina marker än kommer att få det, så det är bara att gilla läget och göra det bästa, säger Fredrik Svensson.

Kommunfullmäktige i Herrljunga har beslutat att kommunens kostenhet ska köpa in och servera vildsvinskött till elever och på äldreboenden två gånger per termin, vilket snart ska dra igång.

– Det är jättebra. Vildsvinen är ett stort problem men också en tillgång. Det är kul att fler får se det, säger Adam Brunnegård.

Fredrik Svensson, i mitten, ger rådet till lantbrukare runt om i landet att etablera kontakt med jaktlagen och andra markägare runt omkring för att få igång ett samarbete för att effektivare få bukt med vildsvinsproblematiken.

<h3>3 tips – så kan samarbete mota vildsvinens framfart</h3>• Kontakt mellan lantbrukare och jaktlag. När tros vildsvinen dyka upp? Förbered en tid innan.• Bygg enklare, flyttbara jakttorn som lantbrukaren kan placera ut på olika ställen i samråd med jaktlaget.• Med respekt och förståelse kommer man längre än med krav och sura miner.

Respekt, samförstånd och samarbete. Så får man bukt med vildsvinens framfart, menar lantbrukaren Fredrik Svensson i Jällby utanför Herrljunga.

Många kan lära sig av vad man har lyckats med i trakterna runt Jällby, menar lantbrukaren Fredrik Svensson.

Så lyckades de begränsa vildsvinens framfart

Skog

Många kan lära sig av vad man har lyckats med i trakterna runt Jällby för att lindra vildsvinsplågan, menar lantbrukaren Fredrik Svensson.