Extra val tvingar fram ett ansvar

Supervalåret 2014 rullar vidare in i 2015 – den 22 mars är det extra val till riksdagen.  

Det är en extraordinär situation: den sittande minoritetsregeringen får inte igenom sin budget utan får åse hur oppositionens budget antas med hjälp av ett parti ingen utom 13 procent av väljarna vill ta i med tång. 

Stefan Löfvens S-MP-regering har inte haft det lätt. Två månader av politisk röra där de tre parterna, det rödgröna, alliansen och Sverigedemokraterna, tävlat om att sträcka ut händer, samarbeta och ta ansvar. De två förstnämnda har också tävlat i specialgrenen fjärma sig från Sverigedemokraterna och beskyller varandra för att inte vilja göra det. 

Det har inte varit uppbyggligt. Framför allt inte att höra statsministern sura för att hans motståndare inte hjälpte honom ur den egenhändigt skapade knipan.

Han valde utvägen extra val, och att gå till val på den budget som skapats av S, MP och V, och som röstats ned i riksdagen. Resultatet är en tydligare blockpolitik, det som ingen säger sig vilja ha.

Som sagt, uppbyggligt är det inte.

SD har skickligt utnyttjat det politiska tomrum som de övriga sju partierna lämnat: migrations- och integrationspolitiken. Klart är att invandring har varit bra för Sverige och är nödvändig i framtiden. Lika klart är att det kostar att ta emot alla de människor som i dessa tider flyr krig och ge dem drägliga förhållanden. 

Det är också klart att många länder behöver ta ett större ansvar för detta. 

Fredrik Reinfeldt varnade för det här. Det kostade honom regeringsmakten.  

Det är alltså minerad mark som de sju partierna måste anträda om de ska skapa ett alternativ till SD:s politik som uppenbarligen tilltalar många väljare.

Ett extra val kan bara gynna SD och Fi. KD hänger löst. Opinionsmätningarna anger annars inga större skillnader jämfört med valet.

Utsikterna är alltså dystra. Starkare SD, S i famnen på V igen, svagare allians och Fi in i riksdagen – ytterligare ett vänsterparti för Stefan Löfven att hålla på gott humör.

Förmodligen får Stefan Löfven ånyo uppdraget att bilda regering. Han lär få sjuda i sitt spad ett tag, sedan får han ett eller flera allianspartiers hjälp och det eller de partierna får ta en svekdebatt. Löfvens pris är kompromisser i politiken i alliansens riktning och därmed får han också en svekdebatt på halsen.

Men Sverige får förhoppningsvis en regering som kan regera och det med en politik där de mest företags- och landsbygdsfientliga förslagen är avskalade.