EUs inre marknad kommer att vara den viktigaste även för en brittisk lantbruksnäring som står utanför den. Det är Meurig Raymond, ordförande i National Farmers Union som samlar runt 55 000 lantbrukare i England och Wales, övertygad om.
EU fortsatt viktigast för brittiska bönder
Så få handelshinder som möjligt mellan EU och Storbritannien står högst på den brittiska bondelobbyns önskelista för livet efter Brexit.
– Vi måste hålla fast vid vår huvudmarknad, säger walesaren som med sin bror, brorson och son driver en gård med runt 1 000 hektar åker och 600 mjölkkor, lika många köttdjur och 2 500 lamm.
Ett handelsavtal med EU som gör minsta möjliga skillnad från dagens situation är därför prioritet nummer ett för NFU, jämte kravet att det inte släpps in billigare produkter med mycket lägre standard. Vilken nivå på stöden som behövs är helt beroende av vilka marknadsförutsättningar de brittiska bönderna får, enligt Meurig Raymond. Blir det ett bra handelsavtal handlar det om att inte få mindre stöd än EU-kollegorna, för att inte missgynnas i konkurrensen. Försvåras försäljningen av brittiska jordbruksprodukter till EU blir läget ett annat.
– Jag har sagt till premiärministern att om vi får ett dåligt handelsavtal, då är det inte dagens tre miljarder pund i stöd som behövs, då är det fem miljarder som krävs om vi ska ha kvar den här näringen.
Befarar avreglering
I dag står jordbruksstöden för strax över hälften av jordbruksinkomsterna i Storbritannien. Meurig Raymond känner sig relativt trygg med att premiärminister Theresa May och finansminister Philip Hammond förstår att jordbruket tillhör de branscher som påverkas mest av Brexit och att en övergångsperiod är nödvändig efter utträdet 2019. Han har också uppfattat det som att Andrea Leadsom, ministern med ansvar bland annat för jordbruket, anser att det är viktigt att brittiska bönder inte hamnar i en konkurrensmässigt sämre position än konkurrenterna i EU.
– Men det kommer att finnas de i regeringen som ser Brexit som en möjlighet att ta bort stöd och få en helt avreglerad jordbrukssektor. Det tror jag skulle undergräva brittiska bönders möjlighet att producera mat fullständigt.
Inte nödvändigtvis enklare
Före folkomröstningen förespråkade NFU att Storbritannien borde stanna i EU. Med Brexit ett faktum har organisationen gått över till att formulera sina önskemål i termer av möjligheterna med mer självständig lagstiftning. Restriktionerna kring neonikotinoider och förra vårens beslutsångest kring glyfosat har retat många växtodlare, och Meurig Raymond tror att det kan ha bidragit till många Brexit-röster bland bönder.
Den enorma mängd lagstiftning som i dag är EU-grundad ska nu ses över och överföras till brittisk lag. Men det är inte säkert att ett hemmagjort regelverket blir så mycket mer tillåtande. Även här blir det förhållandet till EU som avgör.
– Får vi ett bra handelsavtal med EU får vi inte riskera det. Då förväntas det nog att vi följer många av de regler som gäller nu, särskilt vad det gäller det vi vill exportera.
Storbritanniens jordbruksexport
Sju av tio platser på Storbritanniens topp tio-lista över exportländer är EU-medlemmar, ungefär 62 procent av livsmedelsexporten går till EU. 38 procent av fårköttet går dit, liksom mellan 2 och 3 miljoner ton vete, korn och oljeväxter varje år.