Ett stämmobeslut i otakt med tiden?

Konkurrenskraften är en fråga som borde spela huvudrollen vid varje LRF-stämma. För finns inte den behöver ingen åka på stämma mer. Utan konkurrenskraft kommer jordbruket att tyna bort.

Glädjande nog var k-ordet ofta förekommande på årets stämma, det dök till exempel upp i flera motioner.

En av dem handlade om djurskyddslagen, den lag som gett svenska livsmedel de mervärden alltför få vill betala för. Stämman beslutade om en översyn av hur LRF ska ställa sig till den.

Detta sker precis när den danska grisuppfödningen och dess svanskupering och antibiotikaförbrukning fyller tidningarna.

Det är ett beslut som kan vändas emot de svenska bönderna – vill de nu försämra för djuren? När det är öppet mål för svenskt kött?

Visst är det ett bra läge nu. Men frågan är hur stort motståndet mot danskt och annat importkött egentligen är, och hur långvarigt det blir.

Matlarm av olika slag kommer och går, och snart är allt som vanligt igen – lågpris går före djuromsorg.

Korta uppsving och ”det har vänt”-rop ändrar inte på det faktum att svenskt jordbruk måste förbättra sin konkurrenskraft. Sifferuppgifter i ett av LRF-styrelsens yttranden visar läget: LRF beslutade 2010 att produktionsvärdet i jordbruket ska öka med 1 procent per år till 2020.

Fram till och med 2013 har värdet ökat med i genomsnitt 2,5 procent, men det beror mest på utvecklingen av världsmarknadspriserna – som ingen svensk bonde kan påverka.

Dessutom har ersättningen till eget arbete och kapital minskat från 7,6 miljarder kronor 2006–2011 till 6,7 miljarder 2013.

Det bör påpekas att det är produktionsjordbrukets konkurrenskraft som måste värnas. Bondens kärnverksamhet ska inte behöva bekostas med annan verksamhet på gården.

Det måste löna sig att producera mat till många.