Ett litet steg med stort symbolvärde

Torsdagen den 12 februari tog Riksbanken beslutet, i morgon träder det i kraft: minus 0,1 procents reporänta.

Ett litet steg på ränteskalan men ett steg med ett stort symbolvärde.

Trots att Sverige i förhållande till den närmaste omvärlden går rätt bra tar Riksbanken till krisåtgärder som man trodde bara skulle komma när börs och bnp rasar, arbetslösheten skenar och bostadsbubblan spricker.

Förr var inflation och högt oljepris en skräck och en stark valuta ett tecken på god ekonomi. Nu är inflation nationalekonomernas dröm, ingen av dem verkar vara stormförtjust över att oljepriset är lågt och alla vill ha en svag krona.

För en svag krona får upp priserna via en dyrare import och gynnar svensk export.

Genom att priset på pengar blir lägre än lågt är teorin att företagen ska bli investeringssugna och att de ekonomiska hjulen ska få fart. Men de senaste åren har räntan också varit låg utan att något har hänt. Riksbankens räntesänkningar har hittills inte förändrat något i positiv riktning för företagen. Vem blir investeringssugen nu som inte var det förut?

Företagaren blir väl snarare avskräckt av Riksbankschefens utsagor att den är beredd att gå mycket längre, det vill säga gå ännu längre ned under nollstrecket och stödköpa ännu mer statsobligationer. Det ger en vink om att det tar tid innan det ljusnar i ekonomin.

Förväntningar och farhågor snarare än räntesatserna styr investeringsviljan. Om farhågorna om en långvarig situation med låg tillväxt finns förstärks de av minusräntan. Riksbanken har kanske rent av fattat ett kontraproduktivt beslut och bäddat för deflation.

Förutsättningarna för bättre fart i ekonomin finns, med låg ränta och lågt energipris. Men det är något som håller emot. Regeringen måste tänka ut vad det är och åtgärda det i stället för att vänta på att Riksbanken ska ta nästa meningslösa steg som mest gynnar börs- och bostadsspekulanter och missgynnar småsparare.

För många negativa budskap ger för många tappade sugar. För jordbrukets del kan man hoppas på att konkurrensutredningen ska ge besked om vad som håller emot. Men bara beskedet räcker som sagt inte, Riksbankens beslut måste åtföljas av politiska åtgärder.