Sara Hasbar

I Bergslagens skogar finns det rester av gamla kolmilor, eller kolbottnar som de också kallas, lite här och var. Förr i tiden användes de i skogsbruken. På Gammelkroppa skogsskola, som ligger i en by en och en halv mil sydost om Filipstad i Värmland, är det en tradition att varje år gå i historiens fotspår och göra en kolmila. Eleverna, som studerar till skogstekniker, säljer sedan grillkolen för att samla in pengar. ATL har pratat med Johan Pevny, som studerar vid skolan och är engagerad i årets kolmilebyggande. Han berättar att årets försäljning av grillkol ska gå till att finansiera en gemensam klassresa. Resmål är ännu inte bestämt, men tanken är att det ska bli en destination där eleverna får lära sig mer om utländskt skogsbruk. Johan Pevny och hans klasskamrater körde i gång med kolmilebyggandet för några veckor sedan. De är 16 elever i klassen som nu läser sista året till skogstekniker.

Grund för kolmilans golv byggs. Den stående kallas för ”kungen”.

– Det har varit väldigt roligt, både att alla i klassen har hjälpts åt och varit så engagerade, och att få lära sig mer om hur en kolmila fungerar. Man får en helt annan förståelse för vilken otrolig arbetsinsats det var förr i tiden, säger Johan Pevny.

En kolmila är en mila konstruerad för kontrollerad upphettning av ved utan, eller med begränsad, syretillförsel. Slutprodukten är träkol och arbetet med att nå dit kallas kolning. En gång i tiden hade man utbildning i just kolning på Gammelkroppa skogsskola. Johan Pevny berättar om hur de byggde milan:

– Först bygger man ett golv av virke, som har formen av en cirkel. I mitten av golvet ställer man upp en stående stock, som kallas kung. På den snickrar man en tändkanal, som man sedan kommer att tända.

Fortsättning på golvbygge och början på inresning av virke.

På golvet ställer man virke så tätt som möjligt i en cirkel, och täcker virket med granris. Överst lägger man slutligen ett 30 centimeter tjockt lager av rester av gamla kolmilor, som består av silat kol. I golvet har man ventilationsgångar, så att man kan styra takten när man eldar.

<h3>Ser fram emot att tända kolmilan</h3>

Johan Pevny och hans klasskamrater ser fram nästa etapp i arbetet - att tända kolmilan.

– Då gäller det att vakta den dygnet runt de första dagarna, för att undvika att kolmilan fattar eld.

De kommer att elda milan i två veckor och räknar med att få ungefär 30 kubikmeter kol. Johan Pevny och hans klasskamrater hoppas på att samla in mellan 70 000 och 100 000 kronor av den grillkol som de kommer att sälja.

– Det är ju en del familj och vänner som kommer att köpa vår grillkol, och eftersom detta är en tradition på skolan har vi en del återkommande kunder, berättar Johan Pevny.

Milan täckt med granris, samt påbörjad täckning med så kallad stybb, det vill säga rester av gamla kolmilor.

<h3>Kolning har använts länge i Sverige</h3>Tillverkningen av träkol, kolning, har gamla anor. För att få träkol för hemsmide kolade man i en grävd grop marken, som var ca 1 ½ meter djup. I gropen lade man finhuggen torr ved. Man började med att antända en mindre vedmängd i botten av gropen. Då veden började brinna häftigt, dämpades den med påfyllning av mer ved, tills gropen var fylld med råge. Sedan täcktes veden med grästorvor. Efter ett till två dygn kunde kolen tas ut. Tekniskt innebär kolning att man upphettar trä till 500-600 grader. Då förgasas vedens flyktiga beståndsdelar och avgår. Kvar blir vedens innehåll av kol (90%) blandat med syre, kväve och salter. Vid kolning i mila tillvaratas inte vedens flyktiga beståndsdelar. Däremot kan man tillvarata dessa vid kolning i kolugnar. I och med att järnbruk etablerades behövdes träkol i mycket stora mängder. Under början av 1900-talet förbrukade järnbruken i Sverige mellan 4 och 5 miljoner kubikmeter träkol per år. Fram till andra världskrigets utbrott sjönk förbrukningen till en miljon per år, för att åter öka till fem miljoner under krigsåren. Den lägre förbrukningen före kriget berodde på att man alltmer övergick till koks. Under kriget åtgick även stora mängder träkol för gengasdrift av bilar och bussar. Efter krigsslutet minskade användningen av träkol kraftigt. I dag används träkol huvudsakligen som grillkol.Källa: Skogsmuseum

På Gammelkroppa skogsskola i Värmland är det tradition att varje årskurs bygger en kolmila. I år ska grillkolen som tillverkas finansiera den gemensamma klassresan.

På Gammelkroppa skogsskola är det tradition att bygga en kolmila.