Edvard Hollertz

I långt över 100 år hade Sverige ett jordbruksdepartement. För tio år sedan försvann det till namnet och vid årsskiftet är det sex år sedan dess efterträdare i form av landsbygdsdepartementet lades ner. Två beslut som likt nedrustningen av Försvarsmakten fattades i en annan tidsanda och som nu bör omprövas.

Att statsminister Fredrik Reinfeldt (M) 2013 kallade försvaret för ett särintresse säger mycket om tankarna som var styrande för inte så länge sedan. Det fanns en naiv tro att den eviga freden hade inträtt.

Samma idéer som ledde till nedrustningen av Försvarsmakten påverkade även politikens inställning till lantbruket. Det var inte längre lika viktigt att ha en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion som i händelse av kris eller krig kunde ge landet en rimlig självförsörjningsförmåga. Världen var marknaden, allt fanns i butikshyllorna. Jordbruket blev också ett särintresse.

En vision som passade de politiska strömningarna för 10–15 år sedan var i stället ”Matlandet Sverige”. Det skulle rusta lantbruket för det som sågs som framtiden – globalisering och urbanisering.

Lantbrukarna skulle bli landsbygdsentreprenörer och turistambassadörer. Och som ett tecken i tiden döptes Jordbruksdepartementet 2010 om till Landsbygdsdepartementet.

När statsminister Stefan Löfven (S) läste upp sin första regeringsförklaring 2014 var budskapet att jord och skog nu skulle bli ­näringar bland andra under Näringsdepartementet, som dåvarande Landsbygdsdepartementet gick upp i.

Hoppfulla såg det som att företagsperspektivet skulle stärkas, vilket knappast kan sägas ha infriats efter sex år, inte ens med högtidliga deklarationer i form av livsmedelsstrategi och skogsprogram.

De prioriterade politikområdena under de rödgröna har i stället varit klimat och miljö – och troligen är det i det ljuset som vi ska se nedläggningen av Landsbygdsdepartementet. Det bidrog till att skifta balansen från brukande till bevarande i regeringskansliet. Det av Miljöpartiet dominerade Miljödepartementet stärkte sin position.

Och här står vi nu. Efter årtionden av lägre ambitioner kring självförsörjning har allt fler värden framhållits som jämbördiga till produktion. Nu ska jorden och skogen räcka till allt – som turism, rekreation, mångfald, kolinlagring, klimatsmarta produkter, bränsle och mat. Producenter och markägare klassas allt mer som en intressentgrupp bland andra.

Det som saknas, sedan Jordbruksdepartementet försvann, är ett självständigt politiskt expertkluster som kan slå vakt om det övergripande nationella säkerhetsintresset – att säkra mat på bordet och virke till husen.

Nedrustningen av Försvarsmakten har omprövats. Samma sak bör ­göras med beslutet om nedläggning av Jordbruksdepartementet.

Sedan Jordbruksdepartementet försvann saknas ett självständigt politiskt expertkluster som kan slå vakt om det övergripande nationella säkerhetsintresset – att säkra mat på bordet och virke till husen, skriver ATL:s ledarskribent Edvard Hollertz.

Nedläggningen av Jordbruksdepartementet bör omprövas.

Ledare: Ett allt mer saknat departement

Lantbruk

Edvard Hollertz: Beslutet om nedläggningen av Jordbruksdepartementet bör omprövas.