Erlandsson lovar kamp för kopeng

De flesta pilar pekar nedåt sedan EU-inträdet 1995. Folk flyttar från de sex nordliga länen, sysselsättning och ekonomi utvecklas sämre än i övriga landet.

För jordbrukets del konstateras att det nationella stödet, som ska kompensera för de nackdelar klimat och avstånd innebär, inte räcker till för att produktionen ska upprätthållas. Jordbrukarhushållens inkomst av näringsverksamhet sackar efter jämfört med övriga landet.

Den klart största delen går till mjölkproduktionen. Trots att villkoren för det nationella stödet undan för undan blivit något generösare visar Jordbruksverkets rapport att 25 procent av mjölkföretagen skulle försvinna om stödet drogs in.

Slutsatsen är att det inte räcker med försiktiga höjningar av stödet utan att det krävs nya kombinationer av insatser – vilka de nu kan vara - för att produktionen ska återställas till nivåer före EU-inträdet.

Nu gäller förstås problemen i mjölkproduktionen bara Norrland. I ett inslag i Aktuellt nyligen presenterades dels hur snabbt de svenska korna och mjölkbönderna försvinner, dels hur snabbt importen av mejeriprodukter har ökat sedan 2002. Yoghurt och fil plus 150 procent, smör plus 1 300 och mjölk och grädde plus 2 700 procent!

Den svenska modellen är för dyr, och konsumenterna efterfrågar inte varor framställda under höga och fördyrande miljö- och djurskyddsregler. Detta klargjordes rätt bra i inslaget, och dessa kostnader måste kompenseras. I Aktuelltstudion lovade landsbygdsminister Eskil Erlandsson att arbeta för detta.

Med viss emfas, faktiskt, man anade nästan att Eskil Erlandsson vill göra mjölkbönderna och korna och vad de gör för landskapet och jobben till en profilfråga som rätar upp opinionssiffrorna.

Pengar finns i EU-systemet, som han sa, och han menade väl landsbygdsprogrammet. Men det offrades ju i förhandlingarna om EU:s långtidsbudget av statsministern, så det måste fyllas på med nationella pengar. Det blir inte lätt för Eskil Erlandsson att få fram dem.