Enveckasskafferiet borde engagera flera

För en tid sedan blev det stor uppståndelse när ÖB förkunnade att vi har ett försvar som klarar att hålla emot en fiende i en vecka.

Om enveckasförsvaret är en sådan skandal, varför talar ingen om enveckasskafferiet? frågade en uppringande ATL-läsare.

För så är det, vi har inte försörjningsvägar så ordnade att vi klarar kris och avspärrning någon längre tid – bara dagar.

Man frågar sig varför detta inte är en större fråga. Vi har inget produktionsmål för jordbruket och inga beredskapslager. Hushållen och butikerna saknar också lager. Inte heller viktiga insatsvaror som diesel och konstgödsel finns i lager. Och vi har en dalande produktion.

Matförsörjningen hänger också på hur transporterna fungerar. Om allt havererar är det tomt i butikerna efter ett dygn.

Men faktum är att självförsörjningsgrad är ett ord som dyker upp allt oftare. Med all rätt, det är faktiskt så att totalt sett är vi bara självförsörjande till drygt 50 procent. Visst, det är svårt att fastställa en exakt nivå, det varierar kraftigt mellan olika produkter, och vi kan äta mer av det vi kan producera, som spannmålsprodukter och ägg, om de importerade varorna försvinner.

Man kan också hävda att det inte finns något överhängande hot, och att handel minskar risken för konflikter och avspärrning. Men det finns skäl till att upprätthålla, och helst öka, livsmedelsproduktionen i Sverige även om man bortser från säkerheten.

Nämligen att det inte är schyst mot fattiga länder att frivilligt välja bort inhemsk matproduktion och trissa upp priset på världsmarknaden för dem som inte har något annat val än att handla där. Miljön är ett annat skäl. Om vi inte odlar trots att vi har goda förutsättningar för det, med jord, vatten och klimat, så måste vi fresta på produktionsresurserna någon annanstans där miljöproblemen kanske redan är stora.

Dessutom ger svensk mat jobb i Sverige.

Är det egentligen inte lite genant? Att ha goda naturliga förutsättningar men så usla politiska och ekonomiska villkor att landets bönder inte finner det mödan värt att producera mat? Jo, det är genant att behandla Sveriges bönder så, och oschyst mot fattiga länders befolkningar.