En strategi innebär inte en revolution

Förväntningarna byggs upp på den omtalade nationella livsmedelsstrategin. En sådan har länge efterlysts av LRF och andra organisationer, och nu vill alla politiska partier ha en sådan. Av den rödgröna regeringen har den presenterats som ett avgörande instrument för att rädda jordbruket och förädlingsindustrin.

Livsmedelsstrategin diskuterades vid Swedbanks och Sparbankernas stora jordbruksdebatt i Skövde i måndags. Paneldeltagarna fick frågan om vilka punkter som är viktigast i strategin.

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht svarade ökad produktion, av både konventionellt och eko, ökad innovation och ökad export. Lena Ek, C, framhöll bland annat vikten av mål med tidsgränser och konkurrenskraften. Viktigt för Helena Jonsson, LRF, är mål för bland annat tillväxt, export och jobb, och att dessa mål ska styra myndigheterna, samt åtgärdsplaner som visar ”vem som gör vad när”.

Det låter bra, men man har förstås rätt att förhålla sig skeptisk. Ty vad kan, realistiskt och praktiskt, en livsmedelsstrategi leda till? Mer än till ett dokument, med en planekonomisk anstrykning?

LRF har sedan 2011 en egen livsmedelsstrategi. Den innebär att värdeökningen i produktionsled ska vara en procent per år till 2020, att antalet sysselsatta ska öka, att mervärdesmarknaden ska exploateras, att matexporten ska öka och att konkurrenskraften i livsmedelsproduktionen ska förbättras.

Är det någon som har hört om någon som har fått ett uppsving av den? Nej, just det. Därmed inte sagt att det är fel med strategier, men man ska inte överskatta dem.

På en sund marknad sköter det mesta sig självt, utan strategier. Goda förutsättningar räcker för att produktionen ska rulla.

En livsmedelsstrategi kan förvisso innebära att politikerna inser att de måste ge dessa goda förutsättningar för att målen i strategin ska uppfyllas. En strategi kan också innebära en klapp på bondens axel, ett erkännande av att hans eller hennes jobb är viktigt. Det ska man inte förringa.

När den rödgröna regeringen presenterar sin livsmedelsstrategi våren 2016 är förväntningarna förmodligen ännu mer uppskruvade än i dag. Men det är nog klokt att inte hoppas för mycket.