Tord Karlsson

Om man riskfritt kan ­sprida avloppsslam på åkrarna eller inte har varit en stridsfråga i decennier. Vill man vara välvillig förändras bilden av slammet långsamt från att vara ett kvittblivningsproblem till en kretsloppsresurs. Men det går sakta.

Regeringen gjorde 2018 ett försök till en radikal förändring genom att tillsätta en utredning med uppdraget att utforma ett krav på återvinning av fosfor ur slam och förbud mot spridning av slam.

Utredningen ”Hållbar slamhantering”, SOU 2020:3, landade i två förslag – nummer ett med närmast ­totalt förbud mot spridning och återvinning av fosfor och nummer två där spridning av slam som uppfyller hårda krav tillåts även på jordbruksmark.

Med ett totalförbud mot slamspridning och återvinning av fosfor skulle man slippa många av de tveksamheter som omgärdar slammet, innehållet av tungmetaller, mikroplast och kemikalier. Men man skulle också gå miste om eftertraktat organiskt material och andra näringsämnen än fosfor, som kväve och mikronäringsämnen. Dessutom skulle det bli dyrbart att utvinna fosfor ur slammet.

Inte oväntat har remissinstanser med intressen i nuvarande slamdistribution gjort tummen upp för alternativ två. Där ingår kommuner som befarar höga kostnader och ett kvittblivningsproblem vid ett spridningsförbud och där återfinns också odlarnas före­trädare i LRF och Spannmålsodlarna.

För ett strikt spridningsförbud uttalar sig bland andra Kemikalieinspektionen, Läkemedelsverket, KSLA och Läkare för miljön. Även Svenska Kvarnföreningen, som representerar lantbrukarnas kunder i livsmedelskedjan, förespråkar ett förbud.

Det stämmer till eftertanke. Alla anser inte att riskerna med spridning av avloppsslam på åkern är slutgiltigt utredda och kan avföras. Ord står mot ord.

Det talar för att ett förbud vore det rätta. Samtidigt går det emot idén att ta till vara alla resurser i slammet och i möjligaste mån sluta kretsloppet. Den så kallade Revaqcertifieringen har medfört klara förbättringar men inte förmått övertyga skeptikerna.

Om vi på 1960-talet hade planerat och byggt för att avloppsslam skulle användas som ett fullgott gödsel­medel hade läget varit annorlunda i dag. Vi gjorde det inte då och problemet är att vi ännu inte gör det. Ansvaret faller på kommunal planering av bostadsområden och infrastruktur.

Svaret kan bli att det blir alltför dyrt. Det sägs det om fosforutvinningen också. Samhällsplanerarna måste komma till insikt om att det får kosta att sluta kretslopp. Frånsett ett antal goda exempel där man slutit kretsloppen med ”rent” avloppsslam får man till dess se på slamanvändningen med sund skepsis.

Problemet är att vi fortfarande inte bygger för att avloppsslam ska användas som ett fullgott gödselmedel, skriver ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.

Problemet är att vi fortfarande inte bygger för att avloppsslam ska användas som ett fullgott gödselmedel, skriver ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.