En procent av de 300 tillfrågade bönder i höstens Lantbruksbarometer anser att lönsamheten är mycket god.
I ledaren i ATL i fredags ställdes frågan: hur gör de? Kan de inte träda fram och berätta?Nästan åtta av tio anser ju att lönsamheten tvärtom är dålig eller mycket dålig. Vad kan de göra bättre?En redovisningskonsult hörde av sig. Han uppger att han har några bondekunder som kan hänföras till den där enda procenten. Men majoriteten av bondeföretagen kännetecknas av hög skuldsättning, låg eller ingen soliditet i balansräkningen, dålig likviditet och lågt resultat, ofta efter stora avskrivningar efter överinvesteringar. De har ofta bra produktionsresultat men till för höga kostnader.”Samtidigt ser jag hur ”enprocentarna” redovisar tvärtom ovanstående trots att de lever under likvärdiga marknadsförutsättningar”, konstaterar han.Det förtjänar att upprepas: det är inte bara andra länder man ska studera när produktionsvillkoren i jordbruket ska jämföras, det är också vad som skiljer här hemma mellan de bästa och de sämsta inom en produktionsgren.Att den sittande konkurrenskraftsutredningen skulle komma till någon annan slutsats än att den svenska konkurrenskraften släpar efter skulle vara överraskande.Skatter, kostnadsläge och inte minst geografin skiljer. Lagar och regler, branschegna och andra, som hämmar tillväxt och produktion finns naturligtvis också. Men man ska inte tro att allt är så mycket bättre någon annanstans.Väl så viktigt är hur bonden kan ta tillvara den egna gårdens förutsättningar. Det finns trots allt jordbruksföretag som går bra i Sverige också, även om de som sagt bara är någon procent.På Elmia i förra veckan intervjuade jag Per Skargen, Swedbank, och Jimmy Larsson, LRF Konsult. De tryckte också på vikten av kostnadskontroll och uppföljning samt jämförelser med andra.En större öppenhet så jämförelser blir möjliga är önskvärd. Avundsjuka och tabun inom jordbruket håller emot. Det är inte bra.Frågan om hur ”de sämsta” ska närma sig ”de bästa” ett par snäpp är stor och svår."Detta är något att bita i för LRF, hushållningssällskapet, vår bransch, bankerna men framför allt bönderna själva", som min sagesman avslutar sitt mejl.En bransch i behov av större öppenhet
En inte helt lätt fråga är hur de lantbruk som går lite sämre ska närma sig dem som går bra. Det är en fråga att bita i för bland annat LRF och bönderna själva, skriver ATL:s politiske redaktör Lars Vernersson.