Torbjörn Esping

Brandtimret har precis börjat huggas i brandskogen i Ljusdal. Det sotiga timret läggs på lager hos Färilasågen, som ska såga det som kommer in under hösten, vintern och våren. Sedan ska sågen saneras och gå tillbaka till grönt timmer igen.

Samtidigt har markägarna ett stort beslut att fatta – hugga och behålla skogen för skogsbruk eller släppa marken till naturreservat och låta bli att avverka? Beslutet måste tas nu inom de närmaste veckorna. Annars blir det för sent då det bara är under hösten som det går att sälja brandtimmer.

– Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, säger Erland Hedin, skogsägare med 90 hektar skog i Ängra, där 87 hektar är brandskadat.

Pär Hammarlund fick 150 av sina 202 hektar skadade i skogsbranden i Enskogen.

Han har fått ett konkret erbjudande om att göra naturreservat av marken. För pengarna skulle han kunna köpa ny skog någon annanstans.

Men beslutet är svårt, både ekonomiskt och känslomässigt. Erland Hedin uttrycker en grundläggande tveksamhet inför hur naturreservat sköts.

– Jag har sett reservatet efter branden i Västmanland och det ser hemskt ut. Och jag är inte säker på att jag vill ha det så.

Ekonomiskt är det svårt att värdera vilken affär som är den bästa - reservat eller fortsatt produktion. Frågorna är många. Vad blir betalningen för reservatet? Vad kostar det att köpa ny mark? Och hur hög blir försäkringsersättningen? De olika försäkringsbolagen har olika ersättningsmodeller, som slår lite olika beroende på hur den brandskadade skogen ser ut. Det går inte att veta hur man kommit ut ekonomiskt förrän man ser vilket netto det räddade timret och energiveden ger.

En annan stor osäkerhetsfaktor är skogen. Kommer det upp någon ny skog när förnan brunnit upp? Kan det verkligen gå att odla skog i en bränd stenöken?

Erland Hedin fick 87 av 90 hektar av skogen totalskadad i skogsbranden i Ängra.

– Ja, det tror jag, på studieresan till Västmanland blev jag positivt överraskad hur fantastiskt positivt det växer, säger Erland Hedin.

Även om man får ersättning, och kan spara pengarna på skogsskadekontot, så påverkas kassaflödet när stora arealer blir likåldrig och måste röjas samtidigt.

Skogsägaren Pär Hammarlund fick 150 av 202 hektar av skogen brandskadad. Han räknar med att varje röjning kommer att kosta 500 000 kronor.

– Jag känner mig uppgiven. Allt jobb och alla investeringar jag har gjort har gått upp i rök. Jag får börja om från noll, säger han.

– Det behövs kanske tre, fyra röjningar innan man har fått in en enda krona. Man kan inte ha ett företag som under 50 års tid bara har utgifter och inga inkomster över huvud taget.

All förna, mossa och ris har brunnit och kvar efter skogsbranden är bara kala stenar.

Pär Hammarlund har därför kämpat för en ny skog i stället. Men det finns inget avtal mellan Naturvårdsverket och Sveaskog längre och det är högst osäkert om det blir något markbyte.

Då är det många, bland annat Pär Hammarlund som vill sälja skogen till reservat. Men det kommer inte alla till del. Staten är i första hand intresserad av 1 400 utpekade hektar, men intresset hos skogsägarna är mer än dubbelt så stort.

Det är först om de utpekade markägarna, som Erland Hedin, tackar nej, som Pär Hammarlund kan komma in som reserv.

– Jag tror inte att det kommer att gå, men vi hoppas fortfarande. Dörren till naturreservat tror jag är stängd, säger Hammarlund.

Stammen är sotig efter branden, men virket innanför barken är inte skadat.

Reservat eller inte? Nu måste branddrabbade skogsägare i Ljusdal ta ett svårt beslut om framtiden för skogen. Valet står mellan att avverka eller inte.[BILD]