Efter Obamas krav - nu är det allvar

Obamas miljöutspel gör det uppenbart för alla att fossil energi inte är någon framtidsbransch. Affärstidningarna skriver nu om att investerare ska passa sig för bolag och fonder som ”är tunga” i fossil energi – de lär tappa i värde.

Ökad reglering av utsläpp överallt är på gång, och analytiker får nu fundera på hur till exempel oljereserver ska värderas – de kanske inte kan exploateras alls.

Det är rätt bråttom: enligt den norska ekonomiprofessorn Hilde C Björnland, som citeras i Dagens Industri, dröjer det inte mer än 10 till 15 år innan Norges olje- och gasintäkter viker för att oljefälten börjar sina.

Rimligen innebär detta att pengar världen över slussas över till den sektor som sysslar med förnybar dito.

Kina är den stora utsläppsboven, men också det land som investerar mest i förnybar energi. Därtill är landet tvunget på grund av luftföroreningarna från kolkraftverken.

Mäter man satsningarna i förhållande till bnp är det Uruguay, Mauritius, Costa Rica, Sydafrika och Nicaragua som ligger i topp, visar statistik som presenterades vid mässan World Bioenergy i Jönköping.

Sol, vind och skog har alltså goda utsikter överallt. Sådant har vi gott om i Sverige. Skog har vi så mycket att det kan bli svårt att ta hand om all tillväxt.

I Dagens Industri säger Sveaskogs vd Per-Olof Wedin att en utmaning väntar om tio år när de stora planteringarna som gjordes på 1950-talet är avverkningsmogna. Han hoppas på fordonsbränslen från skogsråvara.

Han kan bli sannspådd: i LRF:s Internationella Perspektiv berättas om att fyra amerikanska företag innan årets slut ska ha startat kommersiell tillverkning av etanol från cellulosa. Det där har man visserligen hört många gånger förut, men någon gång ska väl tekniken vara framme.

Det finns dock ett stort men: USA kan ändra kraven på hur mycket biodrivmedel som ska blandas i bensinen - sänks de blir det inget av.

Åter får man en påminnelse: den förnybara energin behöver långsiktiga villkor. Det måste politiker världen över tänka på.