Anders Kristensson

Maria och Anders Engvall driver Forsa gård tillsammans och gick över till ekologisk grisuppfödning 2004.

För fyra år sedan utbröt en brand på Kravcertifierade Forsa Gård i Stora Skedvi i Dalarna, och hela grisningsstallet brann upp. Lantbrukarna Maria och Anders Engvall tog en ordentlig funderare på om de skulle bygga nytt och utöka, eller om det var dags att skala ner verksamheten.

– Vi hade drygt tio år till pensionen och vi tog en familjediskussion med vår son Jerk som också jobbar på gården. Det blev en kort diskussion till slut, för det blev tydligt att Jerk ville fortsätta driva gården efter oss, berättar Anders Engvall.

Det tog lite tid att lösa allting med försäkringsbolaget innan nybygget kunde starta, berättar han, och gården tappade en del inkomster.

– Men försäkringen täckte upp till viss del, säger Anders Engvall.

Anders Engvall utanför grisningsstallet som byggdes efter branden och som gett grisarna en bättre miljö.

När grisningsstallet till slut var färdigbyggt utökades besättningen från 160 till 220 suggor. Nu producerar gården 5 000 Kravcertifierade smågrisar om året, nästan 20 procent av den totala Kravproduktionen i Sverige.

Inredningen i stallet har Anders och Maria Engvall själva utformat för att både förbättra miljön för grisarna, göra stallet mera lättarbetat och utveckla Kravkonceptet.

– Vi fick idén från det provisoriska grisningsstallet som vi byggde på 17 dagar efter branden och som blev klart precis till nästa grisning, berättar Anders Engvall.

Grisarna har tillgång till utevistelse året om på Forsa Gård.

Enligt Kravs regler ska smågrisarna ha tillgång till utevistelse från och med tre veckors ålder för att få utlopp för sitt flockbeteende. I det gamla grisningsstallet, som egentligen var anpassat till konventionell uppfödning, flyttades tio suggor med kultingar till ett annat stall när det var dags för utevistelse. Ofta blev det bråk mellan grisarna när de plötsligt tvingades samman.

– Det var ett moment som vi inte tyckte om. I det provisoriska stallet delade vi upp ytan till boxar med grindar, och i stället för att flytta grisarna kom vi på idén att flytta grindarna och göra om småboxarna till en storavdelning för sju suggor med kultingar.

Resultatet blev att grisarna blandade sig med varandra lite mera successivt och bråken upphörde i princip helt.

Grisarna flyttas ut över sommaren till sommarbete.

Men det fanns ingen färdig inredning att köpa. Paret Engvall besökte både Elmia Lantbruk och reste till Danmark i sitt sökande, men insåg till slut att det i princip inte tillverkas någon utrustning till ekogrisuppfödning eftersom den bara står för 1 procent av den totala grisproduktionen. I stället tog de hjälp av den lokala smedfirman för att tillverka en egen prototyp för grindarna, som de sedan vidareutvecklade.

Till sist stod inredningen på plats med 84 boxar.

Priset på ekologiskt griskött var i topp 2017, men har sedan dess stadigt gått ner i takt med att efterfrågan minskat. Prisnedgången är problematisk för ekogrisproducenterna och sammanlagt finns det bara 29 gårdar i Sverige som producerar Kravmärkta grisar.

– Allt fler som tidigare valde ekologisk gris i butiken har blivit vegetarianer, säger Anders Engvall.

Att grisarna har ett gott liv på ekogårdarna räcker inte längre som mervärde för konsumenterna, menar han.

De senaste två åren har stora investeringar gjorts på maskinsidan för att vässa växtodlingen och frigöra tid till grisarna. Här Anders Engvall och sonen Jerk, som ansvarar för växtodlingen på gården.

För snart 15 år sedan bildade ekogrisgårdarna en rådgivningsgrupp, Jord på trynet, som i dag jobbar aktivt för att höja mervärdet på sina produkter.

– I gruppen jobbar vi med att få våra gårdar klimatcertifierade och vi jämför hur vi ligger till klimatmässigt i förhållande till konventionella gårdar. Vi tittar också på möjligheterna att föda upp grisar utan sojabönor, men vi kommer inte att klara det utan import av alternativa foder, säger Anders Engvall.

<h3>Positiva trots dålig lönsamhet</h3>

Gruppen har lagt mycket arbete på att Krav ska godkänna nitrit i charkprodukter. Det skulle göra stor skillnad för gruppens gårdar, eftersom 60 procent av grisen blir charkprodukter. De stora matkedjorna vägrar sälja charkprodukter utan nitrit på grund av risken för botulinum. I dag säljs därför Kravgårdarnas charkprodukter utan Kravmärket, i konkurrens med EU-ekokött där kravet på utevistelse för grisarna saknas. Och utevistelsen är det som driver upp produktionskostnaden på Kravgrisen.

– Ett godkännade av nitrit skulle innebära en garant för ett högre pris för våra produkter. Men just nu är denna fråga död, säger Anders Engvall.

Men trots dålig lönsamhet för tillfället ser han och Maria Engvall med försiktig optimism på framtiden.

– Vi trivs verkligen med det vi gör och ser att våra grisar mår bra. Just nu är det konsumenterna som ansvarar för att Kravgrisproduktionen ska finnas kvar i Sverige. De måste helt enkelt köpa våra produkter.

Två små lastmaskiner finns på gården, de är smidiga att köra in i grisstallarna och förenklar jobbet.

<h3>Forsa Gård</h3>Ägare: Maria och Anders Engvall.Bolagsform: Aktiebolag.Anställda: Sammanlagt sex årstidstjänster, fem anställda inklusive Maria och Anders Engvall.Odling: Brukar 160 hektar åker där korn, vete, ärtor och i år även råg odlas till foder.Produktion: 5 000 Kravcertifierade smågrisar på 30 kg per år från 220 suggor. Producerar 26–27 smågrisar per sugga. Ställde om till ekoproduktion 2004.Omsättning: 9,5 miljoner kronor 2019, 8,9 miljoner kronor 2018.Resultat efter finansnetto: Ingen uppgift 2019, –43 000 kronor 2018.Investeringar: 4,5 miljoner kronor i maskinparken de senaste två åren.

Branden på Forsa Gård blev en nystart. Med specialtillverkad inredning i sitt nybyggda grisningsstall kunde Maria och Anders Engvall skapa en bättre miljö för både grisar och människor och dessutom utöka produktionen.

Satsar framåt med fler grisar i specialtillverkat stall.

Branden på Forsa Gård blev en nystart

Lantbruk

Med specialtillverkad inredning i sitt nybyggda grisningsstall kunde Maria och Anders Engvall skapa en bättre miljö för både grisar och människor och dessutom utöka produktionen.