Birgitta Sennerdal

Ursprungsläget är att industrin bygger ut i Sverige och Finland och ökar sitt totala massavedsbehov med uppåt 10 miljoner kubikmeter årligen. Hälften av ökningen är i Sverige, hälften är i Finland.

Konkurrensen om barrmassaveden hårdnar, industrilagren är ovanligt låga, enligt statistik från Skogsstyrelsen, och i höstas höjde flera köpare listpriserna i Sverige. Men Billerud Korsnäs och Stora Enso höll emot i Mellansverige och gör så ännu, om inget nytt hänt efter denna tidnings pressläggning.

Mycket regn i Baltikum har gjort avverkningsförhållandena ytterst besvärliga och trots prishöjningar har inte industrin fått ut de volymer som behövs. Därför är nu alla inköpare i Norge och konkurrerar om virket. Norska massavedspriser höjdes med 50 kronor per fastkubikmeter i början av januari, vilket betydde en prisökning på mellan 25 och 30 procent jämfört med för ett år sedan.

Finska och svenska inköpare har Baltikum och Norge som marginalmarknader. De inköp som görs där kan vara lite dyrare eftersom det handlar om en förhållandevis liten andel. Men nu är importen väldigt mycket dyrare och för enskilda industrier är det inte marginalvolymer. Stora Enso är en av de största virkesköparna i Norge, med en import de senaste åren som legat på uppemot 2 miljoner kubikmeter årligen. Prishöjningen i Norge kostar dem 100 miljoner kronor.

Efter höjningen är norska massavedspriser högre än de mellansvenska (i diagrammet är inte höjningarna med). Transporten från Norge är också oftast dyrare. Det betyder att den norska massaveden kostar cirka 100 kronor mer per kubikmeter och massaveden från Baltikum kostar drygt 200 kronor mer.

Grundläget är att det är bra för skogsägare om det går bra för skogsindustrin. Då kan industrin investera och bli mer konkurrenskraftig och fortsätta köpa råvara från skogen.

Just nu går det bra för skogsindustrin i Sverige. Men med rätta kan svenska skogsägare reta sig på att de inte får särskilt bra betalt för sin massaved. Det är dessutom irriterande för sågverken att de betalar rätt hyfsat för timret, samtidigt som de drar in vedfiber till de mycket mer lönsamma bruken.

Visst, massavedspriserna är högre i södra Sverige och i norra Sverige. Men de är inte historiskt höga och i Mellansverige är de så låga att förstagallringar inte ger ett netto.

De stora bolagen är duktiga på att räkna och de har förstås en strategi som gynnar de egna ägarna. Jag tar för givet att de även räknat in kostnaderna för förlusterna i goodwill hos de mellansvenska skogsägarna.

Med prishöjningar i Norge klarar man sig säkert igenom bristsituationen. Men det är en tråkig utveckling vi har sett de senaste åren, att priserna pressas ned i Mellansverige. Det ligger i allas intresse att hålla i gång gallringsaktiviteten i den svenska skogen. Om barrmassavedspriset hade höjts av alla virkesköpare i höstas, hade kanske gallringsviljan ökat i Mellansverige och då hade inte situationen blivit lika akut.

Med detta sagt tror jag ändå att massavedspriserna i Sverige stiger under 2018. Jag tror inte industrin kan hålla emot. Och om de inte stiger, så borde de göra det.

Barrmassavedsimporten till Sverige är riktigt dyr för virkesköparna just nu. Samtidigt ligger två år gamla prislistor kvar i Mellansverige. Jag förstår inte varför.

Barrmassavedsimporten till Sverige är riktigt dyr för virkesköparna just nu. Samtidigt ligger två år gamla prislistor kvar i Mellansverige. ATL:s skogsreporter Birgitta Sennerdal förstår inte varför.