Börge Nilsson

Väggen av lövträd har avverkats med röjsåg och motorsåg. Marken har efterstädats för hand, sedan skotaren kört ut virket och lagt det färdigt för flisning på en åker intill.

Arbetet finansierades med 70-procentigt natur- och kulturmiljövårdsstöd, Nokås, från Skogsstyrelsen.

– Vi har varit sex, sju personer som arbetat med det. Utan stöd hade det inte gått ihop, säger Björn Jonsson.

Han sköter tre egna gotländska ängen och fyra åt länsstyrelsen. De slås till stor del med lie. Höet får ligga kvar och torka innan det tas omhand, återväxten betas och marken fagas med räfsa på våren.

Möjligheterna till lövtäkt skadas av att stora mängder ask drabbats av asksjuka.

– Ekarna har klarat sig bra men många askar, en del 500 år gamla, har dött.

I dag ser inte marken särskilt inbjudande ut, men Björn Jonsson tror att ängsmarken på Fårö snart är tillbaka.

– Naturen återhämtar sig snabbt, fröerna finns där. Jag har tagit ner grov skog vid ett strandänge som på bara några år blivit otroligt fint, säger Björn Jonsson.

Tillsammans med markägaren Kristina Lindström och handläggaren Karolina Johansson på Skogsstyrelsen har han förverkligat drömmen om det restaurerade änget på Fårö. Den som kopplat ihop dem är Hjalmar Croneborg som är ordförande i Gotländska ängskommittén.

– Jag såg att förutsättningarna fanns på plats. Tack vare att Björn Jonsson ville vara med och skapa ett änge här så gick det att förverkliga, säger Hjalmar Croneborg.

Månghundraåriga askar har åter fått fritt spelrum på Fårö. Nyss var marken helt igenväxt. Nu har den restaurerats med stöd av lokala entusiaster och bidrag från Skogsstyrelsen.

Vindpinade tallar och enar har bevarats för eftervärlden i naturreservatet Verkgards. På 30 hektar sker inga avverkningar.

Betesdjur är nyckeln till bevarandet av hagmark och ängen. Att djuren blir färre är ett problem för biotoper och naturvård.

<h3>200 gotländska ängen hävdas</h3>Fast mark som fagas med räfsa på våren, där gräset slås och bärgas till vinterfoder och där återväxten betas kallas ängen. På Gotland hävdas knappt 200 ängen på traditionellt vis.Källa: Hjalmar Croneborg och Gotländska ängskommittén www.gotlandsangar.se<h3>Så finansieras Kristina Lindströms miljösatsning</h3>• Naturreservatet Verkegards bildades 1998. Då fick Kristina Lindström och hennes dåvarande man ingen ersättning för intrånget i äganderätten. Å andra sidan tog länsstyrelsen alla kostnader och hela ansvaret för skötseln. I dag ersätts intrång för alla reservat, men länsstyrelsen förbinder sig inte att stå för all framtida skötsel. • Restaureringen av änget finansierades med Nokås-stöd. Kristina hade sökt för en totalkostnad på 489 435 kronor, som Skogsstyrelsen sänkte till 281 386 kronor. På det betalades 70 procent ut i stöd, alltså 196 970 kronor. • Avräkningen är inte klar, men försäljning av grot och virke till flisning beräknas täcka mer än de 30 procent som är kvar. Projektet går alltså med en liten vinst. • Skötselavtal på 50 år har tecknats för änget. Det innebär att Kristina inte får avverka eller ta ut död ved, men att Skogsstyrelsen får göra det för att skapa en hävdad löväng. I ersättning får hon ett engångsbelopp på 182 000 kronor. • Den som betar och hävdar marken kan i framtiden söka miljöersättning från Jordbruksverket.

Nokås-stöd, skötselavtal och stora mängder grot säkrar ekonomin i Kristina Lindströms gotländska änge.– Det var tätt som en vägg. Det blir många tusen kubik flis, säger Björn Jonsson i Bunge som gjort jobbet.

Tack vare stödpengar och grot bevaras traditionell jordbruksmark och ekonomin är säkrad.