Anette Gustawson

Många är de konsumenter som har en önskan om att alla vi bönder skulle vara lite som Mandelmanns på tv. Självförsörjande, alla möjliga olika djur och växtsorter, förädla våra egna råvaror och så vidare.

Jag skulle också vilja vara en sorts Mandelmann. Jag har en dröm om en skogsfäbod, kor fritt strövande i skogen, mobil mjölkning och att sen sälja mjölken dyrt som tusan.

Tror ni jag kommer få lönsamhet på det? Kommer vi försörja folket så?

Nej det tror inte jag heller, men det är min önskan och det är många konsumenters önskan.

Nu får vi i stället producera det konsumenten genom sina handlingar väljer att köpa. Det är inte Mandelmannsprodukter, det är inte skogsfäbodsprodukter, utan de väljer i stor utsträckning produkter med ”bra pris”. Då blir det produkter där vi bönder har vänt på små ören.

Som mjölkbonde räknar man kilo mjölk per timme, vi räknar antal arbetade timmar per ko och år, vi räknar fodereffektivitet, vi räknar och räknar och pressar oss själva. Det är ju en del av företagarens drivkraft kan man få höra. Men då är jag en himla dålig företagare. Eller, vi gör ju likadant: pressar och räknar, jämför och funderar. Men jag tycker egentligen att det är ett sjukt system och det är inte i det jag finner min drivkraft.

Vilka är det som vinner på att vi kan visa att vi kan producera på så lite som möjligt i det långa loppet? Jag tror inte det är vi primärproducenter.

Vi säljer vår gårdsmjölk på gården för 16 kronor per liter. Om någon frågar varför så säger jag ”Därför vår mjölk är värd det”. Egentligen tycker jag den är värd 25 Kronor per liter, men man får mötas på vägen.

Jag var på en dag för hållbar livsmedelsproduktion där vi pratade om framtidens hållbara jordbruk, och just vikten av kvalitet istället för enorma kvantiteter kom upp. Moderatorn frågade mig i slutorden vad vi tog för vår gårdsmjölk. När jag svarade 16 kronor tittade han på mig och sa ” Varför då? Det finns ju mjölkbönder som kan producera för 2,60 kr per liter”.

Jag förstod att han inte förstått vad vi samtalat om under dagen. Vilka vill egentligen producera mjölk för 2,60 i dagens kostnadssverige? Ska det vara något bra?

Jag har en önskan om att producera mjölk med många arbetstimmar per ko och år, och då inte för att det är orationellt utan för att bra saker tar tid. Men som sagt – vi är fast mellan önskan och handling. Maten är för billig.

Så många tankar som hinner passera under en skraprunda i lagårn. Många av dessa kasseras under frukosten men en del envisas med att dyka upp gång på gång. Nu har jag fastnat i tankar om konsumentens önskan och konsumentens handling. Jag som bonde blir väldigt förvirrad, vi sitter liksom fast mellan önskan och handlingen.

Tror ni jag kommer få lönsamhet på det? Kommer vi försörja folket så?