Djurskyddet måste vara rättssäkert

I TV4 är inspektörerna ”de goda” som ser till att djur som inte sköts på rätt sätt får det bättre, i filmen pekas en enskild inspektör ut som boven i dramat.

Filmen och tv-serien har dock en sak gemensam: båda lämnar öppet för vad som händer efter djurskyddsinspektörens arbete – vart tar omhändertagna djur vägen?

KLART ÄR ATT djurskydd är viktigt och att djurskyddsinspektörer behövs. Lika klart är att dagens modell lämnar mycket att önska. Det är inte rimligt att djurskydd är en bedömningssport där inspektören är polis, åklagare och domare i samma person. Formellt är det inte så, men i praktiken.

ATT OMHÄNDERTA DJUR och utdela djurförbud är en utomordentligt hård sanktion, och sådana måste självklart stå på stabil grund. Djur kan till exempel avlivas innan överklaganden avgjorts. Detta är inte ett rättssäkert system.

Och vem tar hand om djuren? Till vilken kostnad? Vilket värde har de? Vem bestämmer det? Hur bjuds de ut? Vem får köpa? Till vilket pris?

ALLDELES FÖR MÅNGA vittnesmål kommer till ATL om tveksamheter, för att uttrycka det milt, i dessa frågor. Dessutom är berättelser om hur skadade och högdräktiga djur transporteras från gården inte ovanliga.

I tv-serien får vi se en man som blev av med alla sina hundar. Tittaren tycker säkert att det var bra. Men inget sägs om vad som händer med hundarna, eller hur stor räkning den nu före detta hundägare får. Kan han vara säker på att den inte är onödigt saltad?

I FILMEN SKÄNKER Hästmannen Stig-Anders Svensson (bilden) bort sina hästar för att föregripa ett omhändertagande. Av filmen att döma försvinner de in i en diffus ägarkedja. En köps av en ny ägare, de andra två går till slakt. Någon annan än Hästmannen får pengarna för dem. Å andra sidan slapp han betala för kostnader i samband med omhändertagandet eftersom han gav bort dem.

Ett gott djurskydd kombinerat med en rättssäker tillämpning, ska det vara omöjligt? Dagens ordning är i varje fall ingetdera.