Hans Dahlgren

– Jag såg möjligheten eftersom produkten inte finns i Sverige, och då gör man allt för att lyckas. Om man behöver vara mejerist så blir man mejerist.

En blick på Lapplands mejeris facebooksida avslöjar att företaget kan vara på rätt spår. Om någon inte hyllar osten där så frågar de istället var den går att köpa. Intresset är stort. I dag finns omkring 25 återförsäljare, främst i Norrland.

– Vi får hela tiden förfrågningar om att man vill smaka och prova, och vi har fått många butiker som är intresserade, säger Marika Niklasson.

Modern utrustning är beställd men just nu bedrivs arbetet i tillfälliga lokaler och allt görs för hand. Därför är produktionskapaciteten inte vad de önskar.

– Men vi försöker att inte säga nej till någon. I stället jobbar vi på nätterna.

Det där med att den görs för hand är ingen överdrift. När den georgiska osten sulguni tillverkas behandlas ostmassan på ett speciellt sätt så den kan formas till trådar. Trådarna flätas sedan innan den röks.

– Varje centimeter går genom mina händer.

Det är Marika Niklasson och maken Emil som dragit igång verksamheten. När idén kom åkte de till Georgien för att lära sig.

– Vi frågade bara runt på gatan om folk kände någon som producerade ost. Till sist hittade vi en, gick dit och fick praktik.

Väl i Sverige hade de också hjälp av en osttillverkare från Georgien för att komma igång, men stötte genast på bekymmer. I Georgien är det andra koraser, mjölken förvaras inte lika skyddat som i Sverige och den har lägre fetthalt.

– Här har vi 4,9 procent. Min konsult var chockad och visste inte vad hon skulle göra. Hon sa: ”ni har för bra mjölk här”.

Marika Niklasson fortsatte att själv experimentera i flera månader.

– Till sist förstod jag vad det var för fel. Det var många olika saker jag fick göra annorlunda. Men jag vill inte berätta allt för dig, skrattar hon.

Hon flyttade med sina föräldrar från Georgien till Estland när hon var ett år gammal. I vuxen ålder hade hon både restauranger och jobbade som ekonomikonsult där. Till vardags är hon nu lärare vid Vindelns folkhögskola, men har tagit tjänstledigt på deltid för att hinna med ostäventyret.

Hemma i Åsele har det nya mejeriet fått bra stöd från invånarna, som har uppmuntrat när det varit som jobbigast. Men formen på ostflätorna har varit lite förvirrande.

– Det var många som försökte äta den på smörgås, men det gick inte så bra.

Nu har Marika Niklasson gjort en rund variant som ska kunna hyvlas eller skäras.

– Vi får se om den nya blir populär. Jag hoppas det. Den är lättare att tillverka när man inte behöver göra trådar som tar jättemycket tid.

Läs mer: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/hon-saljer-slut-pa-all-mjolk/">Hon säljer slut på all mjölk</a>

PREMIUM. <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/satsade-pa-get-och-hotad-ras/">Satsade på get och hotad ras</a>

Sulguni är en traditionell georgisk ost som tillverkas av ko- eller buffelmjölk. Den trådiga konsistensen påminner lite om mozzarella.

Mjölken i Lapplands-sulguni kommer direkt från Brattens Lantbruk utanför Lycksele.

Rökt sulguni äts gärna som tilltugg till öl och vin, men passar också som ersättning i exempelvis pastasåser för den som inte vill ha kött.

2016 vann Lapplands-sulguni guldmedalj i SM i mathantverk i klassen ”övrig ost”.

För att komma igång har företaget fått innovationsbidrag från länsstyrelsen i Västerbotten.

Marika Niklasson i Åsele saknade sin rökta ost från barndomens Georgien. Hon hittade inget liknande i Sverige, så då startade hon egen produktion. Med lappländsk mjölk som råvara.

För hög kvalitet på mjölken problem i början för nystartade mejeriet.