Dieselstölderna får inte bagatelliseras

Det skriver ATL Entreprenad som tagit del av polisens statistik. 2013 är det första året som dieselstölder har en egen kod och alltså blir synliga i statistiken. Det är naturligtvis bra att så sker, men varför har det dröjt så länge? Polisens ointresse för dieselstölder och brottslighet på landsbygden i stort kan säkerligen förklaras med att omfattningen av kriminaliteten inte varit klar.

Mörkertalet är ändå stort. ATL Entreprenad uppskattar att bara hälften av dieselstölderna anmäls. Det faktiska antalet dieselstölder skulle alltså vara runt 50 – om dagen!

LRF visade i förra veckan resultatet av en undersökning om brottslighet på landsbygden. Tre av tio bönder har varit utsatta för brott de senaste två åren. Hälften av dem som utsatts för brott har råkat ut för det mer än en gång.

Resultatet stämmer väl överens med en liknande som gjordes i fjol. Trots ökad medvetenhet och åtgärder minskar inte brotten.

Det handlar om stora pengar. Enligt LRF:s undersökning kostar en genomsnittlig dieselstöld 15 000 kronor.

Ta det gånger 50 gånger 365. Det blir runt 275 miljoner kronor. Nu stjäls diesel inte bara på gårdar utan också från lastbilar och entreprenadmaskiner, på byggen och verkstäder med mera, så siffran kan bara ge en vink om omfattningen. Men det är mycket pengar, och en brottslighet som inte ska bagatelliseras. Polisen måste åka ut på larm och utreda.

Det är också viktigt att den som drabbas anmäler till både polis och försäkringsbolag, även om självrisken knappast gör det till annat än onödigt arbete. Men brottslighetens rätta omfattning måste komma fram.

Allra viktigast är att inte någon frestas att köpa stulen diesel. Ett brott det också. De organiserade dieselstöldernas byte kan man misstänka hamnar i utländska lastbilar på genomresa, men en stor mängd måste rimligen avsättas inom landet. Den som köper stulen diesel bidrar till att stölderna fortsätter, och den som lejer någon som kör på stulen diesel bidrar till att slå ut en seriös företagare.