Det politikerna lovar räcker inte

Det är ovisst vilket block som blir störst, och nu som då siktar Sverigedemokraterna på vågmästarrollen.

Nu som då är också jord- och skogsbruk, landsbygd och mat inte några stora ämnen i valrörelsen. Grisknorrarna från EU-valet i våras är borta.

Många av jord- och skogsbrukets frågor är också desamma. Handelsgödselskatt, lastbilsskatt och nationell livsmedelsstrategi till exempel.

Låt oss titta framåt i stället. I fredagens pappersutgåva av ATL svarar de ledande jord- och skogsbrukspolitikernas på frågor om framtiden.

Här är min vision för de gröna näringarna. Vi ska ha:

• ett jord- och skogsbruk med lönsamhet nog för lön och investeringar

• ett jord- och skogsbruk där brukaren och äganderätten respekteras

• god konkurrenskraft i hela näringen, från Söderslätts sockerbetsodlare till mjölkproducenten i norr

• olika sorters gårdar och företag, med olika inriktning, och ingen betraktas som bättre eller sämre än någon annan

• fler produkt- och produktionskoncept och prisnivåer, även för exportmarknaden, det ger valfrihet för både producenten och konsumenten

• betalt för tjänster som ”marknaden” inte betalar

• mer forskning och effektiva vägar att föra ut resultaten till praktikerna så att moderna och rationella hjälpmedel och metoder införs

• djur som har det bra och upplysta konsumenter som betalar för de svenska mervärdena, såväl i butik som på restaurang och i storkök

• ett rättssäkert djurskydd

• många förnybara drivmedel, och en infrastruktur och ett regelverk för dem som gör det enkelt och billigare att köra renare än smutsigt

• ett skogsbruk med frihet under ansvar, där skogsägarens kan välja brukningsmetod, från kontinuitetsskogsbruk till intensivodling

• ett skogsbruk som får lov att producera

• en rovdjurspolitik som tar hänsyn till dem vars verksamhet försvåras av rovdjuren.

Det är en lång önskelista. För att nå min vision behöver vi inte högstämda ord om övergång till biobaserat samhälle samtidigt med utspel om att reglera, fördyra och försvåra för de näringar vars verksamhet till stor del ska svara för övergången.

Vi behöver inte heller fler populistiska utspel som att allt jordbruk längs Östersjökusten ska vara ekologiskt. Vi behöver tvärtom satsa på produktion, för att inte behöva lita helt till andra när världens befolkning närmar sig tio miljarder om 35 år.

Det måste till en rad politiska åtgärder innan punkterna kan bockas av, långt mer än vad politikerna lovar i fredagens tidning. Och alla håller förstås inte med om att just mina punkter är viktiga och något att sträva efter.

Men att producera mat kan inte var sämst betalt jämt. Det måste löna sig, och det utan att bonden ska behöva förlita sig på sidoverksamheter och inkomster från arbete utanför gården. Då får vi optimism, attraktivitet och mångfald i de gröna näringarna samt jobb i kringnäringarna.

Håller du med om det ovanstående? I så fall, vilket parti eller block passar bäst in i tankegångarna?

Du väljer på söndag.