Ulf Aronsson

Hittills i år har avverkningsansökningar för uppåt 11 000 hektar fjällnära skog lämnats in, nästan fyra gånger så mycket som årsgenomsnittet under 1995-2019. Till viss del är det ett uppdämt behov: Sedan Skogsstyrelsen 2016 slutade att betala ersättning vid avslag gick ansökningarna ned.

Men sedan Änokdomen 2014 befinner sig brukandet av fjällnära skog också i ett nytt läge. Innan dess beviljades de flesta ansökningar, men efter domen har avslagen ökat. Skogsägarna behöver därför ta sig en funderare före avverkningsansökan - om naturvärdena är höga riskerar de att förlora rådighet över marken. Men vad är alternativet? Utan avverkningsansökan blir det ändå inte mycket brukande, utom möjligen genom hyggesfritt eller småhyggen under 0,5 hektar.

Men domen om ersättning kan också ses som en möjlighet. Fjällnära skog med låg tillväxt, långt till industri och höga naturvärden kan ersättas med 125 procent av marknadsvärdet, samtidigt som markägaren oftast behåller jakträtten. Troligen ligger det bakom en del av ökningen av ansökningar.

Det finns också fall där skogsbolag sålt stora arealer frivilliga avsättningar i fjällnära skog. Motiven att köpa har därför verkat oklara: Även om Skogsstyrelsen beviljat avverkningstillstånd så håller det mesta av de skogarna nyckelbiotopskvalitet, vilket borde göra virket svårsålt. Kanske har det även där funnits en baktanke om ersättning för avsättning, vilket vid stora markinnehav kan innebära en vinst på flera tiotals miljoner kronor?

Och mot bakgrund av att markägarna hittills även vunnit de flesta andra rättstvister där avverkningar stoppats av naturvårdsskäl, kanske resonemanget kan tillämpas för all skogsmark med höga naturvärden? Vem vet, kanske vi får se en köprusch efter skyddsvärd skog – det verkar ju dumt att tacka nej till en 25-procentig vinst?

Hur ska man då känna inför det? Upprörd, glad eller inte alls?

Om marken köps för att göra ett klipp på ersättningen kan någon säkert uppröras över att det blir en omfördelning av statens pengar till de som redan har mycket. Andra är trots ersättning nog upprörda över att markägare faktiskt kan fråntas rådigheten över marken mot sin vilja.

Glad kan man vara för att det, åtminstone för fjällnära skog, blivit klart att staten måste betala ersättning för inskränkningar. Samtidigt kan man uppröras över att skogsägare måste processa mot staten i flera år för den rätten.

Men man kan också konstatera att de flesta kanske är nöjda. Förhoppningsvis blir skogsägare som inte får avverkningstillstånd nöjda med ersättning i stället. Staten kan vara nöjd med att komma några hektar närmare arealmålen för skydd av natur, och troligen är även många miljövänner nöjda.

Och i de fall bolag sålt frivilliga avsättningar är de säkert också nöjda. De har ju fått betalt för mark som inte varit möjlig att bruka inom ramen för certifieringen och i stället kunnat köpa annan produktionsskog för pengarna.

LÄS OCKSÅ: <a href="https://www.atl.nu/skog/150-miljoner-fattas-for-skogsstyrelsen/">Fjällnära skogar slukar budgeten för skydd av skog</a>LÄS OCKSÅ: <a href="https://www.atl.nu/skog/skogsstyrelsen-begar-360-miljoner-till-fjallnara-skog/">Skogsstyrelsen kräver 360 miljoner till fjällnära skog</a>LÄS OCKSÅ: <a href="https://www.atl.nu/skog/markagarna-vann-i-overdomstolen/">Markägarna vann – rätt till ersättning för fjällnära skog</a>

Domen om rätten till ersättning för fjällnära skog har satt fart på avverkningsansökningarna. Kan det i förlängningen innebära en köprusch för skyddsvärd skog?

Blir det rusning efter skog med höga naturvärden nu?

Fjällnäradomen kan påverka fastighetsmarknaden

Skog

Domen om rätten till ersättning vid nekat avverkningstillstånd i fjällnära skog har satt fart på avverkningsansökningarna.