facebooktwittermail d
Vi har byggt om och förbättrat Mina sidor! Det innebär att du måste logga in igen för att komma åt ditt konto. Hör gärna av dig till Kundservice om du upplever problem.

Det är inte över bara för att elden släcks

Viktigast är att det offentliga Sverige tar ansvar för eftersläckningsarbetet, skriver ATL:s politiske redaktör Lars Vernersson.

Arbetet med att släcka den stora skogsbranden i Västmanland fortsätter. Tack och lov har brandbekämparna tagit kontrollen över branden och delar av det avspärrade brandområdet har öppnats för återvändande fastighetsägare.

Man anar slutet på det akuta läget. Men mycket arbete väntar naturligtvis, särskilt för dem som har fått sina bostäder, ekonomibyggnader, annan egendom och skog förstörd, och därmed fått grunden för sin utkomst utplånad.

Eftersläckningen är ett mastodontarbete. Förstörd skog måste tas om hand, vägar och kraftledningar och annan infrastruktur rustas. Människor måste komma tillbaka till en ny vardag.

Branden är en så stor händelse att den får konsekvenser långt utanför de direkt drabbade skogsägarna. Därför är det rimligt att staten tar ett särskilt ansvar för att mildra effekterna för både enskilda och företag för nationens bästa.

Regeringen var rimligt snabbt ute med ett åtgärdspaket. Kommunerna får 300 miljoner kronor till de akuta åtgärderna. För de enskilda skogsbrukarna presenterades fem punkter, men utan angivande av krontal – följderna av branden är ju omöjliga att överskåda ännu.

Det handlar om snabba avverkningsbeslut på Skogsstyrelsen, bidrag till skadade vägar och till djurtransporter som inte försäkringar täcker samt reducerad dieselskatt för de maskiner som arbetar i brandområdet.

Dessutom aviseras ett stöd till biobränsle från området, men ett sådant måste förankras i EU. Huvuddelen av den brända skogen duger antagligen inte till något annat än att gå i pannan. Det är rimligt att de här kvantiteterna hamnar där, och då kan ett stöd komma väl till pass.

Viktigast är att det offentliga Sverige tar ansvar för eftersläckningsarbetet. Det normala är att markägaren har ansvaret för det, men i det här fallet är det alltför farligt om 150 enskilda skogsägare ska försöka ta hand om sin egen bit i ett område där rågångarna är utraderade.

Regeringen har lyssnat på de drabbade och med erfarenheter från stormen Gudrun vidtagit åtgärder som är relevanta och bra. Mycket återstår, och de anslagna pengarna kanske inte alls räcker, men regeringen har visat på god vilja att mildra effekterna av storbranden.