Fredrik Loberg

I hundra år – sedan 1917 – har ardennersläkten Magnusson i Misterhult funnits i Kronobergs län.

Emma, Ann-Helén och Alf Magnusson trivs med sina ardennerhästarna.

– Min far började med ardenner här på gården. Han arbetade med dem i lantbruket. Jag brukade vara med och hjälpa honom, berättar Alf Magnusson.

På vintern brukar flera generationer från Misterhults gård göra utflykter i skogen.

Ardennern har varit utrotningshotad sedan 1990-talet. Genom Avelsföreningen för den svenska ardennerhästen kämpar Ann-Helén och Alf Magnusson med att rädda rasen och för att höja dess status.

– Det var några år som det såg lite mer positivt ut, men nu ser det problematiskt ut igen. I år har det bara fötts strax under 400 ardennerföl i Sverige.

Alf Magnusson har bedrivit ardennerverksamhet i 40 år.

Ann-Helén och Alf ser ändå att det finns möjligheter till en renässans för ardennern. Inte bara för att hästarna är starka och har ett trevligt och socialt kynne.

– Nu när det blir allt tydligare att vi måste ta hand om vår miljö, så skulle rasen kunna få en större betydelse igen, säger Ann-Helén Magnusson.

Ann-Helén och Majsan tycker om att kela.

Stall Misterhults första egna ardenner hette Anette, men kallades för ”Socka”. Efter det har cirka hundra föl fötts på gården och sålts både i Sverige och utomlands.

Ardennern Mynta från Misterhult fick många utmärkelser och vann flera priser. Här ses hon med Jenny vid riksutställningen i Axevalla år 2010.

Makarna Magnusson minns bland annat hingsten Peje som via Strängnäs och Belgien till slut hamnade i USA hos en före detta cirkusfamilj som drev vagnmuseum.

Hingstarna Mäktig och Minttu har en egen hage.

När Ann-Helén och Alf Magnusson skulle besöka sin dotter Jenny, som arbetade som au pair, passade de även på att besöka Peje.

– Vi fick se Peje 30 meter bort i hagen, under ett träd. Först lade han inte märke till att vi kom. När Alf visslade så ryckte Peje till. Sedan sprang han snabbt till oss och ville kela. Det kom en tår på oss alla den gången, för det hade gått tio år sedan Peje lämnade Misterhult. Ändå kom han ihåg oss, berättar Ann-Helén Magnusson.

Ardennerhästarna från Misterhult är tacksamma att användas vid olika körningar.

Precis som sin far visslar Alf på alla sina ardennerhästar. Men Alf har inte haft hästarna som arbetskamrater i lantbruket så som pappa Erik hade.

– Det är ju inte lönsamt att bedriva jordbruk på det sättet längre, säger Alf Magnusson.

Emma tar hand om hästarna hemma på gården.

Däremot händer det att familjen Magnusson liksom många andra hästägare använder ardennern till att dra ut stockar från skogen.

För familjen Magnusson ger ardennern mycket som inte går att värdera i pengar. Och verksamheten går inte med vinst.

Ann-Helén och Alf Magnusson tycker att alla ardennerhästar borde värderas betydligt högre ekonomiskt.

– Det händer ibland att det kommer ett lite högre bud, till exempel från någon uppköpare i Sverige, Polen eller Danmark, som verkligen vill ha en viss häst, säger Ann-Helén Magnusson.

Ardennerhästarna i Misterhult är lugna och sociala.

Flera av hästarna på Stall Misterhult betyder så mycket för familjen Magnusson att de inte är till salu. Ann-Helén är särskilt fäst vid Majsan och Alf vill inte sälja Malvi.

– Om hon får föl har vi fem generationer i rakt nedstigande led att visa upp. Det skulle vara stort, säger han.

Det finns inga trevligare hästar än ardenner, tycker Ann-Helén Magnusson.

Ardennern kommer från Belgien. Den har funnits i Sverige sedan slutet av 1800-talet. Syftet var att förstärka och utveckla den relativt lätta svenska lantrashästen, som användes i jordbruket.

Från mitten av 1940-talet blomstrade ardenneraveln. Som flest fanns cirka 1 800 hingstar verksamma i Sverige. På 1960-talet började hästarnas antal att minska.

En ardennerhingst är mellan 155 och 165 centimeter hög och väger 900-1 000 kilo. Ett sto är 152-165 centimeter hög och väger cirka 800–1 000 kilo.

Alf Magnusson hoppas kunna rädda den svenska ardennern.

Alf Magnussons pappa Erik köpte Misterhults gård 1952. Sedan 1970-talet har ardennerhästar från samma släkt levt på gården. Alf och Ann-Helen har fått cirka hundra hästar, ett 20-tal diplom och fem godkända hingstar.

I och med att alla ardennerhästar på gården är släkt är det hingstar från andra gårdar som betäcker ston från Misterhult.

– Vi är väldigt noga när vi väljer ut dessa hingstar. Det gäller att gå långt tillbaka i stamböckerna, berättar Ann-Helén Magnusson.

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/hast/negativa-provsvar-positivt-for-flyinge/">Känt stall får öppna dörrarna igen</a>

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/hast/svenskt-ar-efterfragat/">Framgångar skapar efterfrågan</a>

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/hast/forbjuds-ge-giftiga-vaxter-till-hast/">Förbjuds ge giftiga växter till häst</a>

I 40 år har familjen Magnusson arbetat för att bevara den svenska ardennerhästen.– De har lugnt kynne, är sociala och älskar att arbeta. Vad alla inte tänker på är att de är trevliga att rida. Man sitter bekvämt på den breda ryggen, säger Ann-Helén Magnusson.

Stall Misterhult har arbetat i 40 år för att bevara ardennerhästen i Sverige.

Familjen med passion för ardenner

Djurhållning

Stall Misterhult arbetar för att bevara ardennerhästen i Sverige.