Marcus Frennemark

Både gris- och storboskapsslakt minskade under fjolåret. Grisproduktionen visserligen ganska marginellt, men det ska ställas i relation till förväntningarna efter första halvåret då alla tecken tydde på att slakten skulle öka. Men sedan störtdök siffrorna under fjärde kvartalet.

Slakten av storboskap minskade förra året med 13 000 djur, men paradoxalt nog kan det gömma sig en framtida ökning av produktionen i dessa till synes negativa siffror. I veckan kom det nämligen också statistik över det totala antalet kor i landet.

Mjölkkorna hade föga förvånande blivit nästan 10 000 färre. MEN dikorna hade blivit fler och därmed var det totala antalet kor i december 2016 drygt 1 100 fler än ett år tidigare, vilket borde betyda fler födda kalvar och ökad slaktproduktion i framtiden. Den minskade slakten innebär av allt att döma att fler kvigor bli kor.

Grisarna är ett knivigare kapitel. Svensk produktion har minskat med mer än en halv miljon grisar under det senaste decenniet. Importerat griskött har tagit en stabil del av vår hemmamarknad.

Men nu har vi haft ett par år med hygglig lönsamhet där svenska producenter klarat sig bättre än sina europeiska kollegor. Prispressen som funnits i övriga EU efter det ryska importstoppet har inte påverkat svensk marknad nämnvärt.

Det beror till stor del på att konsumenterna i vårt land, efter flera decennier, äntligen har fått upp ögonen för mervärdena hos den svenska grisen: god djuromsorg, låg antibiotikaförbrukning och, som ett bevis på detta, knorren kvar.

Avräkningspriset i Sverige har legat en bra bit högre än i övriga EU och det har spridit sig en optimism i branschen där flera ledande företrädare också har investerat i utbyggd produktion.

Vi var övertygade om att vändpunkten, där produktionen vände upp, skulle komma under 2016 men det gjorde den alltså inte.

Nyetableringen; att någon startar grisproduktion helt från scratch; är obefintlig. Framgångsrika producenter bygger ut, visst, men utbyggnaden kompenserar inte för strukturrationaliseringen där mindre producenter lämnar branschen.

Att bygga för grisproduktion innebär stora investeringar och inte sällan under projekteringsfasen också envis kamp mot andra intressen, som motsätter sig utbyggnad. Rykten i branschen gör också gällande att osäker standard på den offentliga djurskyddstillsynen hämmar investeringsviljan.

Frågan är också om det är önskvärt med en produktionsökning. Nu finns det en någorlunda stabil hemmamarknad som motsvarar knappt 70 procent av den svenska konsumtionen. Den kan säkert växa några procentenheter, men det kommer alltid att finnas konsumentgrupper som prioriterar pris framför ursprung och djuromsorg.

Vi kan inte heller räkna med att hemmamarknaden är fredad från konkurrens. Djuromsorg, låg antibiotikaförbrukning och knorren kvar är visserligen inga dagsländor i debatten, varken i Sverige eller andra EU-länder. Tillräckligt stora konsumentgrupper uppmärksammar dessa frågor. Den stora danska grisproduktionen jobbar på bred front med att utveckla olika koncept med frigående suggor, antibiotikafri uppfödning och knorren kvar.

Importkött, producerat enligt koncept som åtminstone till vissa delar lever upp till svensk standard, finns redan i svenska butiker. Prisnivån lär ligga en bit under det svenska priset.

Räkna med att vi får se mer av dessa koncept i framtiden, inte minst i offentliga upphandlingar.

. Lönsamheten är hygglig men ändå vill inte svensk köttproduktion lyfta. Det står klart sedan slaktstatistiken för 2016 presenterats, skriver Marcus Frennemark.

. Lönsamheten är hygglig men ändå vill inte svensk köttproduktion lyfta. Det står klart sedan slaktstatistiken för 2016 presenterats, skriver Marcus Frennemark.