Ellinor Eke-Göransson

Arkivbild från SLU:s försöksgård Lövsta.

Forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och Bristol University har intervjuat personal och ägare från 169 svenska nötgårdar om deras skäl att följa - eller inte följa - veterinärens råd.

De veterinärer som var med i studien åkte ut till gårdarna för att ge ett rådgivande besök och rekommenderade och dokumenterade förebyggande åtgärder. 3-6 månader senare intervjuades lantbrukarna för att se om de genomfört åtgärderna eller inte.

Det framkom av undersökningen att i genomsnitt 47 procent av gårdarna fullt ut genomförde de föreslagna förebyggande åtgärderna. 25 procent av åtgärderna genomfördes delvis. Genomsnittet av 22 procent av åtgärderna genomfördes inte.

Det främsta skälet till genomförande av åtgärderna var att man helt enkelt litade på veterinären. De åtgärder som rörde djurhälsa var den viktigaste faktorn för många. Mycket handlade även om man uppfattade åtgärden som effektiv.

Något annat som var viktigt var när veterinären både uppmuntrade och inspirerade lantbrukaren. Till exempel att veterinären erkände lantbrukarens kompetens och förslag och föreslog samma åtgärder som lantbrukaren själv hade tänkt sig.

Det rapporterades flera olika skäl till att lantbrukare valde att inte följa veterinärernas rekommendationer. Det vanligaste skälet var att åtgärderna helt enkelt inte var tillräckligt praktiska för lantbrukaren att genomföra.

Den andra stora orsaken var bristen på tid. Om själva åtgärden medförde att något kunde genomföras på ett mer tidseffektivt sätt, prioriterades åtgärden – annars inte.

Det fanns också tillfällen då lantbrukaren helt enkelt inte var överens med veterinären om att åtgärder behövdes och inte blev erbjuden några praktiska lösningar för att lösa problemet. I vissa fall förstod inte lantbrukarna varför en viss åtgärd rekommenderats alls – och genomförde därför inte rekommendationen.

Andra anledningar som lantbrukare rapporterat om var ledarskap och personalproblem, som brist på personal, dålig utbildning, felkommunikation bland inblandade personer och olika prioriteringar.

Slutsatsen i undersökningen visar att veterinärer måste öka sin uppmärksamhet på jordbrukarnas behov, prioriteringar, mål och motiv, liksom för jordbrukarnas uppfattningar om effektiviteten hos individuella förebyggande åtgärder.

Veterinärer måste också öka sin kunskap om praktiska jordbruksrutiner och kostnader och erkänna lantbrukarnas sakkunskap.

Man måste också föreslå åtgärder som är praktiskt genomförbara och som enkelt kan passa in i dagliga rutiner.

En ny undersökning visar att veterinärer skulle kunna nå längre med sina råd om de i högre grad lyssnade till gårdens behov och fokuserade på åtgärder som är enkla att genomföra.

Därför följer mjölkbönder veterinärens råd – eller inte

Djurhållning

Ny undersökning visar att veterinärer bland annat måste erkänna jordbrukarnas sakkunskap.