Dags att låta svenskt jordbruk ta revansch

På nyårsafton publicerade DN Debatt ett inlägg om Sveriges livsmedelsproduktion. Rubriken var: Sverige saknar strategi för trygg livsmedelsförsörjning.

Det var undertecknat av två tungviktare, Johan Kuylenstierna, vd vid Stockholm Environment Institute, och Lisa Sennerby Forsse, rektor på SLU.

Sverige är sårbart för globala förändringar, inte minst nu när klimatförändringar gör sig allt mer påminda, och regeringen bör utforma en strategi för tryggad livsmedelsförsörjning, är deras budskap.

”Vad händer om klimatförändringarna slår allt hårdare mot de handfull länder som i dag står för en dominerande del av den globala exporten av baslivsmedel? Hur påverkas vår egen försörjningskapacitet av att allt mer produktiv jordbruksmark hamnar under asfalt och byggnader? (…) Hur säkrar vi en fortsatt hög produktion i Sverige om konkurrensen om ändliga resurser och näringsämnen, framför allt fosfor, ökar och priserna stiger kraftigt?”, är några av de frågor som de ställer.

Det är högst befogade frågor. Vi har de senaste åren sett hur otjänlig väderlek har påverkat produktionen synnerligen negativt i exempelvis Australien och Nordamerika.

Ytterligare en fråga kan läggas till, nämligen är det schyst? Det vill säga är det schyst av ett rikt land som Sverige, som har goda produktionsmöjligheter, att frivilligt avhända sig dessa möjligheter?

Är det schyst mot de länder som saknar förutsättningar för hög självförsörjningsgrad att Sveriges ökande import trissar upp världsmarknadspriserna på livsmedel?

Enligt DN Debatt-skribenterna bör en livsmedelsstrategi bland annat ”presentera förslag till hur det svenska jordbruket kan utvecklas som en mer integrerad del i arbetet med nationell och internationell tryggad livsmedelssäkerhet; här finns en stor potential” samt ”belysa hur svensk forskning bör utvecklas för att svara upp mot identifierade behov och trender”.

Matlandet Sverige räcker som strategi, tycker landsbygdsministern.

Det finns uppenbarligen de som inte håller med. Det är förvisso något planekonomiskt över kraven på en livsmedelsstrategi, men Sveriges importberoende och därmed följande sårbarhet måste tas på allvar.

Låt 2013 bli året för det svenska jordbrukets revansch!