Greger Ekman

Coronaviruset är en av de störst omvandlande krafterna som drabbat världen på mycket länge. Vi kommer sannolikt att leva med konsekvenserna av virusets framfart under en lång tid efter det att faran är över.

Livsmedelsförsörjning och samhällets krisberedskap får förnyat intresse. Nu framträder de förträngda riskerna med den alltmer globaliserade ekonomin och beroendet av Kina som världens verkstad.

Säker livsmedelsförsörjning och strategiska lager av drivmedel och kritiska insatsvaror för att försäkra att jordbruksproduktionen klarar en kris viftades under en tid bort. Efter kalla kriget och EU-inträdet blev maten på borden, i alla fall i svensk politik, en huvudsakligen gemensam fråga för medlemsländerna.

I samband med den så kallade livsmedelskrisen 2007–2008, med kraftigt stigande livsmedelspriser i världen, ökade det politiska intresset för den nationella livsmedelsförsörjningen. Nästa våg av intresse kan kopplas till det allmänt försämrade säkerhetsläget kring Östersjön och Rysslands agerande i Georgien och Ukraina som har ställt Sverige på tårna i fråga om militärt och civilt försvar.

2017 rekommenderade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, alla att förbereda sig genom att lagra förnödenheter för att klara sig minst tre dygn om en krissituation skulle uppstå. Där är vi nu.

Plötsligt sprids det nya coronaviruset i Kina och sedan över världen, med enorma ekonomiska konsekvenser som följd av att miljontals människor i Kina, och nu även i andra länder, inte kan gå till jobbet på grund av risken för virusspridning.

Den globala ekonomin är behäftad med risker som få varit medvetna om innan det nya coronaviruset dök upp. När dagens sofistikerade produktions- och transportkedjor störs fortplantar sig problemen i de nationella ekonomierna. De ekonomiska konsekvenserna lär bli tydligare, särskilt om virusspridningen tar fart utanför Kina. Att ha varor på lager att ta av dämpar naturligtvis effekten av uteblivna leveranser.

Det är bra att livsmedelsstrategin syftar till att öka svensk livsmedelsproduktion. Självförsörjningsgraden behöver öka och krissäkras. I det ingår att diesel, gödning, bekämpningsmedel och läkemedel – insatsvaror för att producera mat – behövs även när den internationella handeln är störd.

Lagerhållning i beredskapssyfte kostar pengar och frågan är vem som ska ta notan. Försäkringar går dock inte att teckna när skadan redan är skedd.

Det vore märkligt om vi i spåren av det nya coronaviruset inte skulle få en debatt om riskerna med världens stora beroende av Kina, inte minst för läkemedelsproduktionen. Den internationella handeln är grunden för ekonomisk utveckling och välstånd. Men världens alltmer sammanlänkade ekonomier medför uppenbart risker som behöver hanteras.

Coronaviruset visar att Sveriges självförsörjningsgrad behöver öka och krissäkras, skriver ATL:s ledarskribent Greger Ekman.

Sveriges självförsörjningsgrad behöver öka och krissäkras, skriver ATL:s ledarskribent Greger Ekman.

Coronaviruset visar vikten av beredskap

Lantbruk

Coronaviruset visar att Sveriges självförsörjningsgrad behöver öka och krissäkras. Världens beroende av Kina måste upp till debatt.