Coronakrisen och medföljande lågkonjunktur tvingade staten att öppna plånboken för att rädda jobb och företag. Jämfört med många andra länder hade Sverige förhållandevis låg skuldsättning och goda förutsättningar att rädda det som gick. Det var välfyllt i de berömda ladorna.

Nu är vi nog många som längtar tillbaka till det normala – vad det nu är? Många saker kommer nog att te sig lite annorlunda efter krisen.

När de sista stödmiljarderna betalats ut kommer det så småningom att växa fram en diskussion om behovet att återbetala det som bränts under krisen, att fylla på ladorna igen. Ett enkelt och ganska naturligt sätt att fylla upp ladorna är att höja skatterna. Knepig tajming inför riksdagsvalet, men jag tror ändå att opinionen är positiv till att vi måste rusta för nya kriser och pandemier.

Jag tror att vi kommer att få se gamla skatter komma tillbaka och att kommunala och statliga skattenivåer kommer att justeras uppåt. Men vad händer i de delar av landet där den upplevda servicen i förhållande till exempelvis kommunskatten redan är låg?

Jag finner det troligt att skattehöjningar i kölvattnet av coronakrisen kommer att accelerera inflyttningen till storstadsregionerna, eftersom de kommer att slå hårdare mot kommuner med redan lågt upplevt värde av skattetrycket.

Vad händer i exempelvis Dorotea, där den kommunala skattenivån redan är över 35 procent, om vi tvingas till en tydlig höjning? Lägg därtill att andra skatter som riskerar att slå extra hårt mot landsbygden, exempelvis drivmedelsskatter, också höjs. Inte osannolikt i mina ögon.

I slutändan kokar det ner till hur högt vi värdesätter en levande landsbygd och värnar en likvärdig livskvalitet oavsett var i Sverige man bor. Jag är redan bekymrad över kompetensförsörjningen till skogsnäringen. Den riskerar att bli än mer problematisk om färre kan tänka sig att bo där skogen och skogsindustrin finns.

Ett sätt att motverka den potentiella kostnadsökningen från höjda skatter är att stimulera lönsamheten i jord- och skogsbruket. Trenden inom skogsbruket är tyvärr sjunkande lönsamhet som en konsekvens av att kostnaderna stiger snabbare än virkesintäkterna ökar. Trenden med fortsatt konsolidering av exempelvis sågverk fortsätter och antalet virkesköpande företag sjunker.

Lönsamheten på lång sikt för skogsnäringen hänger på att det finns så många olika företag som möjligt som köper av virket. Det gäller att vara rädd om virkesköparna och låta alla vara med och köpa. Varje skogsägare bär en del av ansvaret för lönsamheten i branschen.

Att ladorna ska fyllas upp igen verkar många vara överens om. Hur det ska göras på ett ansvarsfullt sätt kommer att diskuteras desto mer, och skulle mycket väl kunna bli en av de viktigaste valfrågorna 2022. Det gör också att de gröna näringarna kan hamna högre upp på politikernas dagordning och partiernas skiljelinjer tydliggöras. Om, och i så fall hur, tycker du att vi ska betala tillbaka stödmiljarderna? Hur högt värdesätter vi en levande landsbygd, självförsörjande och de gröna näringarna?

Jag tror tyvärr att dessa frågor kommer att få klyftorna mellan stad och land att växa.

I coronakrisens spår ska statens lador återigen fyllas verkar många vara överrens om, men hur ska det göras på ett ansvarsfullt sätt? Viktigt är att stimulera en levande landsbygd och de gröna näringarna tycker ATL:s krönikör Per Hedberg.

Per Hedberg: Låt inte landsbygden bli förloraren när statens lador ska fyllas.

Coronakrisen riskerar att öka klyftan mellan stad och land

Lantbruk

Viktigt att stimulera de gröna näringarna när stödmiljarderna ska återbetalas, tycker ATL:s krönikör Per Hedberg.