Efter ett par decennier av reformer som sakta men säkert gjort allt större del av direktstöden allmänna, utan koppling till specifik produktion, ökar nu möjligheterna för medlemsländerna att binda direktstöd till utvalda sektorer. Sverige får koppla upp till 13 procent av direktstöden, plus 2 procent, om de går till odling av proteingrödor.
Vilka krav ställs?Det är tillåtet att koppla stöd till: spannmål, oljeväxter, baljväxter, lin, hampa, ris, nötter, stärkelsepotatis, mjölk- och mjölkprodukter, frön, får- och getkött, nöt- och kalvkött, olivolja, silkesmaskar, torrfoder, humle, sockerbeta, sockerrör, cikoria, frukt, grönsaker, energigrödor och proteingrödor.Finns det undantag? Det är upp till Sverige att besluta om några, och i så fall vilka, stöd som ska kopplas. Grundtanken med de kopplade stöden är att skydda känsliga sektorer från att slås ut helt. Därför är stöden villkorade med att de inte får öka produktionen, bara upprätthålla den, eller hindra den från att minska. Det är ännu oklart hur det hänger ihop med möjligheten att ge kopplade stöd till proteingrödor, där argumentet tvärtom varit att uppmuntra större produktion för att minska beroendet av importerade foderråvaror.Nästa lektion handlar om vilka bönder som kommer att få sina stöduppgifter publicerade på internet. Alla lektioner som publicerats i papperstidningen finns samlade här på ATL.nu, under vinjetten "Cap-skolan".Cap-skolan: länderna får besluta själva
Cap-skolans åttonde lektion rör kanske den största principiella förändringen i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.